MiljöBloggAktuellt

Skogsskövling i en liten ask (på Apoteket)

"It takes 90 years to grow a box of Kleenex", säger Greenpeace (som mailat Life Goggles om det). Greenpeace har länge drivit en kampanj mot Kleenex, och dess moderbolag Kimberley-Clark (som också, bland mycket annat, tillverkar blöjan Huggies). Kampanjen har gått under namnet Kleercut, eftersom K-C skövlar uråldrig skog för att göra sina näsdukar. Återvinningssymbolen på deras kartonger gäller bara själva kartongen, för till näsdukarna används orörd skog. På sin egen hemsida skriver de att näsdukarna är tillverkade med "nearly 100 percent virgin fiber. Virgin fiber is used in our tissue because it provides the superior softness consumers expect from a premium facial tissue product such as Kleenex……"

Greenpeace vädjar till K-C att

1) omedelbart sluta köpa trä från hotade skogar,

2) drastiskt öka mängden återvunnet material,

3) endast köpa "virgin fibre" från FSC-certfierade skogar.

I Storbritannien har K-C tydligen börjat följa tredje punkten, och företagets mål är nu att helt övergå till att köpa skog som har någon av fem olika certifieringar (varav FSC är en). Greenpeace menar dock att det bara är FSC-certifieringen som är acceptabel, och pekar på att K-C fortfarande köper trä från bolag som hugger ner 160-åriga träd i Kanada.

En av försäljarna av Kleenex i Sverige är Apoteket. Sajten Fairshopping frågade Apoteket om det i höstas, men väntar fortfarande, efter 247 dagar, på ett svar. Får se om jag har bättre tur……

(Den övre bilden tagen av Bethany, med Creative Commons Attribution-licens. Den nedre från Greenpeace.)

Fredagsfilmen: Och nu blir det tecknat

Här kommer fyra korta tecknade filmer om klimatfrågan. Trevlig helg!

1. Först ut, Chappatte, som bor i Geneve och nu tecknar åt International Herald Tribune, efter några år hos New York Times. (0,27 min)

2. "Neglected sky" - vinnare vid 2006 års Media That Matters Film Festival. (1,45 min)

3. En film gjord av 22-årige "charlieperson86" från Australien. (1,07 min)

4. "Polar bears" - Australiens gröna parti, i samarbete med komikern John Clark, ligger bakom den här lågmälda och fina lilla filmen med ett samtal mellan två isbjörnar (1,30 min)

Miljövänligaste bokförlaget?

EcoStreet skrev nyligen om "världens grönaste böcker". Enligt inlägget hittas de hos det brittiska bokförlaget Dorling Kindersley, i deras senaste bokserie: Made With Care. Böckerna görs

* utan löst omslag

* med återvunnen kartong i pärmarna

* med FSC-certifierat papper

* med vegetabiliskt bläck vid tryckningen

* med miljövänligt lim till bindningen

* med en energisnål bindningsmetod

* med tryckningen inom Europa, för att minska transporterna (trycker man annars i Kina?)

* med ett tryckeri som är kända som pionjärer vad gäller miljöfrågor inom branschen (de heter Mohn, ligger i Tyskland, och har sedan 1994 minskat sitt ekologiska fotavtryck med 52%, och producerar sin egen el)

Här nedanför finns en film från förlaget, där man också nämner att man satt upp återvinningsmål, stimulerar cykling till jobbet och videokonferensmöten.

Hur gör svenska bokförlag?

Gorilla in the Greenhouse

Bucket, Socket, Scoot, Cypher och deras kompis, den gröna gorillan KJ. Det är huvudpersonerna i en ny (den lanserades igår, på Earth Day) – grön och cool - tecknad serie för barn. Eco Child´s Play skriver att den "doesn’t preach at kids, but instead engages them on their terms and empowers them to take action". Bakom den finns både folket bakom The Meatrix-filmerna, och en av Pixars grundare. Pilotavsnittet (här nedanför) heter "The Great Pacific Garbage Patch" (du minns). Kommande avsnitt (och uppdrag för gänget) kommer att handla om matproduktion, skogsskövling, klimatfrågan och energibesparing. För dig som vill sitta med barnen, och hjälpa till med översättningen, kommer det nog att gå att följa serien här (och här). Annars kan man ju hoppas att Bolibompa köper in den (jag mailar dem nu).

Tunnelbanerev

Hösten 2006 skrev jag om hur man, i London, återvinner gamla tunnelbanevagnar genom att bygga om dem till kontor. (En av de som arbetade med projektet hade dessutom sett "att det runt om i världen finns pensionerade tågvagnar som används till annat: restauranger, hotell, lekstugor och på ett ställe som bostad för grisar".) Nu berättar Dot Earth om ett nytt användningsområde för pensionerade tunnelbanevagnar: rev. När det är platt och kalt på havsbotten (som det t ex kan bli efter industriellt djupvattenfiske) trivs inte fiskarna. Då har de ingenstans att gömma sig eller lägga sina ägg. Därför har man i Delaware tagt hand om de utrangerade s k Redbird-vagnarna från New Yorks tunnelbana, sänkt dem till havsbotten (se bilderna här nedanför) och på så vis tillverkat konstgjorda rev. Dot Earth berättar att Amerikanska Kustsällskapet hade föredragit det dyrare alternativet med sten eller betong, för att undvika spår av asbest, men fiskarna rapporteras ha blivit mångdubbelt fler. I och för sig gäller det också fiskarna ovanför vattnet.

"I love the whole world,

it´s such a brilliant place." Reklam för Discovery Channel (via Creative Generalist).

Fredagsfilmen: Till alla kattälskare

För alla som bor, eller har bott, med en katt, är det omöjligt att inte känna igen sig i Simon Tofields filmer. Här är de två första (och hittills enda) avsnitten av "Simon´s Cat".

Cat Man Do

Let Me In!   

Sverige får ny chans att sluta svika sälungarna

Tidigare i år skrev jag ett inlägg med titeln "Att slå den som ligger". Det var sedan jag hört talas om att någon hade slagit ihjäl femtiotre försvarslösa sjölejon på en av Galapagosöarna, och att man, på ett slakteri i Kalifornien, plågat sjuka och skadade mjölkkor, för att få dem att resa sig så att de kan slaktas.

Jag vet inte hur många av er som läser som har mäktat med att med egna ögon se någon av filmerna från de senaste veckornas säljakt i Kanada. Men få bilder sätter grymhet och hjärtlöshet i sådan blixtbelysning som de där stora beväpnade män går fram till försvarslösa sälungar, där de ligger på sin is, och slår dem till döds. Wayne Pacelle skriver om det, nu vid slutet av årets jakt: "It's almost unthinkable that any decent person would harm any creature so vulnerable."

Men det lyser ett hopp också. EU-kommissionär Stavros Dimas ser nu ut att föreslå ett importstopp (något många enskilda länder redan gått före med) för sälprodukter inom EU, om exportlandet inte kan "bevisa att djuren slaktats på ett acceptabelt sätt". (Måtte inte Sverige svika då!)

Pacelle berättar att det på grund av detta råder viss panik inom sälindustrin. Häromdagen föreslog ministrarna i Newfoundland och Nunavut själva att man skulle förbjuda jakt med spikklubbor (man skulle skjuta sälungarna istället, "even though the loss rate is so high because the animals may be struck and lost in the water").

Pacelle avslutar: "At the end of the day, the government officials are defending something that just does not pass the test of civilized comportment. It's archaic and inhumane, and their vain attempts to put a nice sheen on their killing tools won't sway the public. Killing a helpless baby seal is an indefensible action, no matter the instrument of torment and death."

Sitt stöd för sälarna kan man, som Markattans djungel föreslår, visa här. Eller här. Eller här. Eller hos någon annan av dessa organisationer. Man kan också maila vår egen jordbruksminister (här), om hur man tycker han ska göra när frågan kommer upp i EU.

(Bilden tagen av jomilo75, med Creative Commons Attribution-licens.)

Män

Klimatgalens Evelina skrev i förrgår om "vita män med makt". Hon visade samma dags DN-bild från G7-mötet, där sjutton av arton (alla utom IMF:s direktör Dominique Strauss-Kahn) deltagare var män. Hon hänvisade också till en uppgift i SvD om att "män belastar miljön hårdare eftersom de har en högre energiförbrukning". Ungefär samtidigt frågade Arbetarens klimatblogg: "Borde män i välbärgade kommuner över huvud taget ha rätt att köpa bil?" Jonstad pekade på ny statistik från Naturvårdsverket, som visar att det är "männen som köper de allra mest bränsleslukande bilarna (stadsjeeparna). Det är männen som även med mer normala bilar drar upp snittet för bränsleförbrukningen." Evelina - tillbaka till henne - avslutade sitt inlägg med orden: "Jag är övertygad om att fler kvinnor på ledande poster runt om i världen skulle leda till nya perspektiv att se frågor i som är viktiga för framtiden. Och det gäller såklart inte bara miljöfrågan, även om det är den som ligger mig närmast." Därför gillade hon säkert Margot Wallströms blogginlägg igår, om Zapateros nya spanska regering: "Congratulations to Don José Luis Rodríguez Zapatero for becoming the first Prime Minister in Spanish history to lead a government where a majority of Ministers are women. But it doesn’t stop there. In Carme Chacón, Spain has its first woman defence minister, all the more remarkable when we take into account that she is 7 months pregnant. What’s more, this is the first Spanish government to have a Minister for Equality, and Bibiana Aida is the youngest Minister in Spanish history at 31 years old. So a government which looks a little more like the society it represents. I hope that one day, we will have an EU family photo that looks more representative too …"

(Bilden tagen av Joe Goldberg, med Creative Commons Attribution-ShareAlike-licens.)

The Age of Stupid

Franny Armstrong gjorde 1997 den hyllade dokumentärfilmen McLibel, om McDonalds. Hennes andra film var Drowned Out, om en indisk familj som vägrar lämna sin by när Narmada-dammen ska byggas. Hennes nya dokumentär hette från början Crude, som i råolja, men har nu döpts om till The Age of Stupid. Den handlar om klimatfrågan, och i arbetet med den har hon bland annat samarbetat med Mark Lynas. Den är spännande uppbyggd. Filmens enda fiktiva person – spelad av skådespelaren Pete Postlethwaite – är en arkivarie, som år 2055, när klimatförändringen redan skördat hundratals miljoner liv, ser tillbaka på gamla klipp från 2007 (Frannys dokumentärfilmer, som följer fem olika personer) och undrar: "why didn't we stop climate change while we had the chance?" Om några veckor släpps The Age of Stupid i Cannes, men filmsajten innehåller massor med blogginlägg och filmsnuttar från produktionsåren. Här nedanför kan du se en "unfinished scene" med Pete Postlethwaite, och ett kort dokumentärklipp.

(Many thanks for the tip, Tracey!)