MiljöBloggAktuellt

Kom igen Malmö, let Torso Turn

”Why do we want to fight the wind. Let´s use the wind”, säger arkitekten David Fisher apropå skyskrapors problem med vinden. I tisdags presenterade han världens första roterande skyskrapa, som ska byggas i Dubai, därefter i Moskva och, hoppas Fischer, i New York. Varje våning ska kunna rotera separat och dra nytta av vindkraften, så att byggnaden försörjer både sig själv och byggnaderna runt om sig med energi. Dessutom ska man sätta solpaneler på taken, och eftersom det kommer att finnas åttio tak (!) så blir det inte så dåligt. Snygg grej och smart princip, men låt mig gissa att hyran inte blir den billigaste. (via EcoGeek)

Fredagsfilmen: Jordens biografi

Med start den 13 juli visar National Geographic Channel serien Earth: The Biography. Igår presenterade man ett smakprov, om haven.

Valar

Wayne Pacelle berättar om den val som sköts utanför Alaskas kust i fjol. När man började skära i den upptäckte man, mellan nacken och skulderbladet, en del av en exploderande harpun som var vanlig vid 1800-talets slut. För mer än hundra år sedan träffades den alltså, men överlevde. Sedan dess har den klarat sig från både jägare och fisknät, ända till i juni förra året.

Pacelle berättade historien med anledning av att den internationella valkommissionen just denna vecka sammanträder i Chile (Wannabe Hippy skriver också om det.). Det mötet inleddes med en positiv nyhet: Chile förbjuder all valfångst, även den som sker i s k vetenskapligt syfte. De gör också hela den chilenska kusten (och den är lång) till ett valreservat. Måtte trycket nu öka på Japan, Norge och Island. President Michelle Bachelet stod vid en nedlagd valfångststation och sade, vackert:

”We have chosen this place, the Quintay whale plant, to highlight the Chile and the world of the past, in which there was no awareness of social and environmental consequences......This initiative is a pledge to the world of the future."

Relaterat: USAs högsta domstol ska ta upp frågan om valar och militärbåtarnas sonar (via greenLAgirl). En domare har tidigare beslutat att militären måste sänka ljudet när valar är nära, eftersom ljudvågorna kan ”frighten, injure and possibly kill whales”, men flottan har överklagat.

Uppdatering: Läs också Markattans inlägg i ämnet.

(Bilden tagen av Erik Ogan, med Creative Commons Attribution-ShareAlike-licens. Och här nedanför ett reportage från det pågående IWC-mötet.)

Fotsteg - ett, två, tre

Fotsteg 1

Förra veckan drack jag en Sierra Nevada Bigfoot Ale, liten men smakrik, av barley wine-typ, med namn efter den store Sasquatch. Nu läser jag (via Global Voices och Perantau di perantauan) att två enorma fotavtryck – och jag menar enorma, nästan 120 centimeter långa, kolla in bilderna – har hittats i byn Melanau på Borneo. Redan för tre år sedan var det tydligen ”Big foot mania” i Malaysia, sedan flera personer sa sig ha sett en Big foot-familj som lämnade 45 cm stora fotspår. Hur ska det då bli nu?

Fotsteg 2

Elva växtätande sauropod-dinosaurier (se bilden), lika höga som bussar och förmodligen längre, vandrade förbi vid kusten i Yemen för 150 miljoner år sedan. Nu har man hittat fotspåren. (Och som av en händelse har man ungefär samtidigt hittat några sauropod-ben i sydöstra Utah.)

Fotsteg 3

Kommer någon ihåg Sustainable Dance Club i Holland, som jag skrev om här (och vars tråd ledde vidare hit och hit). Nu skriver både Environmental Graffiti och Smart Planet om klubben Club4Climate vid King´s Cross i London, som fungerar likadant: ”Underneath the dance-floor are springs connected to blocks that're made from crystals, which create a small electrical current when squashed. This method, piezoelectricity, stores energy in batteries and then uses it to power the building. The club hopes 60 per cent of its energy use will be generated in this way, lessening its reliance on mains electricity.” Öppnar 10 juli. (Relaterat: Vid årets Glastonbury-festival kommer Orange att testa en cool pryl: ”the dance charge”. Det är en liten armbindel med ett batteri som laddas av rörelsen när du dansar. Efter dansen är det bara att ladda mobilen.)

P.S. Fler fotsteg. Fick ett mail igår om att Toms skor, som jag skrev om i mars, är på väg till Sverige. Thomas vet mer.

Bonobo - fred och kärlek

Chris på The Intersection (som höll oss informerade om cyklonen Sidr ifjol) har en medbloggare som heter Sheril. Sheril har en väninna som heter Vanessa Woods, och som just har återvänt till Kongo, där hon forskar om den utrotningshotade bonoboapan. Bonoboapan står lika nära oss människor som chimpansen; båda har nästan samma DNA som vi. Men bonobo lever inte likadant som chimpansen. Så här sa Vanessa Woods i en intervju tidigare i år:

”We're trying to find out what it is that makes us human. At the moment, we have a very chimpanzee-centric model of society (male dominated, aggressive, murder, war, females get beaten, infants get killed) but we have another cousin, equally closely related to us (98.7% DNA), who is female dominated and lives in a much more peaceful society. We want to find out how much of us is bonobo, how much of us is chimpanzee and how much of us is uniquely human.”

En annan sak som är speciell med bonoboaporna är deras fantastiska sexliv. Vanessa igen:

”Imagine a relative who thinks sex is like a handshake. Who organises orgies with the neighbours, doesn’t mind if their partner sleeps around, and firmly believes females should be in charge of everything. Imagine there was a whole tribe of these relatives – crazy yes? But definitely a lot of fun.”

Så inleder hon den blogg från Kongo – Bonobo Handshake – som hon nu för andra året dragit igång. Titta dit, vet ja.

"Levande" reklamskylt

"Not that there’s anything particularly healthy or worth promoting regarding fast-food chain McDonalds", skriver GroovyGreen, men tycker ändå att de bör få poäng för deras kreativa reklamskylt för "Fresh salads". Texten skrevs nämligen med......sallad. Under tre veckor fick den växa fram på skylten (se filmen nedan). I reklamkretsar är man lite oense om hur effektivt det är. Men det är i alla fall ovanligt.

Fredagsfilmen: Bra minuter

Nu har Friends of the Earth dragit igång sin enminutersfilmtävling igen (se trailer här nedanför). Du har fram till 29 augusti på dig att lämna in ett bidrag. Fjolårets vinnare har jag redan visat, det var den lilla tjejen som kämpade med plastförpackade leksaker. Vi har också sett två andra av fjolårets bidrag, den läskiga sopfilmen och den trevliga filmen med två samtalande isbjörnar. Däremot tror jag inte jag har visat vilken film som blev "folkets favorit" ifjol, så den kommer också här nedanför. Och slutligen, en tredje film: FoEs tävling är också en del av den ännu större kortfilmstävlingen Filminute. Dess fjolårsvinnare, en fin liten film från Bulgarien, passar bra att visa så här i fotbollstider. Ha en bra midsommar!

Om 2008 års FoE-filmtävling:

"People´s choice" 2007 hos FoE:

Filminute-vinnare 2007:

Vattenbilen, forts

Det är fascinerande (om än bitvis obegripligt) att läsa diskussionerna om den japanska ”vattenbilen” (mer om den här och här, förresten). För som Jonas påpekar i en kommentar till mitt förra inlägg så har ju bilen förstås direkt ifrågasatts. Jonas hänvisar till Robert Rapier, som i sin blogg R-Squared Energy Blog förklarar att en bil som drevs av enbart vatten skulle strida mot termodynamikens lagar; d v s man kan inte få ut mer energi än den man för in (se också "kalles" kommentar, just lämnad, om att "man kan inte elda med aska"). Rapier gissar själv att Genepax använder sig av en metallhydrid, som producerar väte när den reagerar med vattnet (här befinner jag mig redan på djupt vatten, men simmar vidare).

Ännu mer kritisk är vetenskapsbloggen Good Math, Bad Math. Där skriver Mark Chu-Carroll: ”There's just one problem. This is completely impossible.” Han förtydligar:

”You can't do that. If you could, you could just generate all the worlds energy by splitting water and then recombining it. That would be great - free energy for all! But it doesn't work. You can't get more out than you put in.

The reason that oil works so well as an energy source is that it's got large quantities of energy packed into its chemical form. It took a lot of energy to produce the oil - all of the sunlight that fed the plants that eventually turned into oil; all of the geological pressures over millions of years; that's all packed up in the chemical structure of the molecules that make up the oil. When we burn oil, what we're doing is rapidly releasing energy that was packed into those molecules over millions of years. We're not getting free energy: we're just rapidly releasing energy collected over a huge span of time in a brief burst.

But the Genepax cell doesn't try to do anything like that. It uses some novel process to split water into its components - which cannot be done without adding enough energy to break the molecular bonds that hold water together. Then it re-unites those bonds, releasing energy. But the only energy that's available is the same energy that was used to break the molecules: there's no other energy source. This can't work without some other energy source. So: either Genepax is lying, deluded, or there's some missing component in this story.”

Själv lutar han åt att Genepax ljuger. Men nu till de fascinerande diskussionerna. De finns i kommentarstrådarna till inläggen. Här får författarna medhåll av många, och det ojas högt om hur korkade journalister är som går på så´nt här. Men här finns också de som håller dörren lite på glänt för att det japanska företaget har kommit på något helt nytt. En anonym kommentator hos Rapier hakar t ex på det där om metallhydrider, och tycker att det låter ju ändå mycket bättre att fylla bilen med kranvatten och sedan köpa lite ”metallhydridtabletter” på affären. Vi slipper alla bensinmackar! Den stackarn får dels höra av Rapier att hydrider kostar ett par hundra dollar kilot, och sedan drämmer ”doggydogworld” till med:

”Pulling 132 lb of NaH (which can spontaneously ignite in air) off the grocery store shelf, lugging it to your car and somehow dumping it into a fuel tank sounds like a hassle. How is this an improvement over a gas pump? And what do you do with your tank full of leftover NaOH (lye)?”

”benny 'peak demand' cole” lägger till att: ”If you get behind a water car and push, you get a lot more mpg.”

Men ”stuck in shizuoka”, som själv bor i Japan, och som själv har arbetat med forskning inom den japanska bilindustrin, säger ändå (han hänvisar också till Uppsala-forskning, som jag googlande gissar vara det här):

”I find it very difficult to believe that a Japanese start-up company would take the trouble to produce a WORKING prototype of a car, claim to have working relationships with a major auto company here in Japan, and get resulting media attention IF the product in question is so obviously ineffecient in its energy usuage. Certainly, ANY of the engineers at Mitsubishi, etc., would simply ask a few questions, go on to do some testing and then either toss the project away or take further interest in it. Robert has pointed out some very valid points but I simply find it very suspect that a car such as this would have such obvious detriments, given the market and the current attention to R & D here.”

Fortsättning följer......

Miljövänligaste bilen drivs med......vatten!

Det är många som går och grubblar över vilket som är det miljövänligaste bilalternativet, och EcoProfile gör förstås rätt i att lyfta frågan ett snäpp och istället utse cykel + tåg till vinnare. Men vad sägs om att inte tanka något annat än vatten? Nu kommer den vattendrivna bilen, från Japan. Företaget Genepax skriver på sin hemsida att deras "Water Energy System" kommer att "save the earth from global warming". Reuters meddelar att en liter vatten räcker till en timmes körning, om man håller 80 km/tim. Nu börjar det likna nå´t.

(via Celsias)

Citarum - världens smutsigaste flod?

När Environmental Graffiti listar ”6 damn stupid places to bathe” så verkar den indonesiska floden Citarum vara självskriven. ”Hazard(s): used syringes, fecal bacteria, plague” skriver EG och visar en läskig bild från floden. Bilden verkar de ha hittat hos Daily Mail, som i sin tur verkar ha hämtat dem från den här sajten (en annan av bilderna ser du här bredvid). Daily Mail skriver:

”It was once a gently flowing river, where fishermen cast their nets, sea birds came to feed and natural beauty left visitors spellbound. Villagers collected water for their simple homes and rice paddies thrived on its irrigation channels. Today, the Citarum is a river in crisis, choked by the domestic waste of nine million people and thick with the cast-off from hundreds of factories.”

”On top of the chemicals go all the other kinds of human detritus from the factories and the people who work there. There is no such luxury as a rubbish collection service here. Nor are there any modern toilet facilities. Everything goes into the river. The filthy water is sucked into the rice paddies, while families risk their health by collecting it for drinking, cooking and washing.”

I Al Jazeera-reportaget här nedanför intervjuas ”Pepen”, som samlar material att återvinna ur floden. Han kan tjäna upp till två dollar om dagen, vilket ska räcka till mat åt hans sex barn.