En bekant bad mig nyligen kolla upp
lite om ekobyar. Jag hann inte leta så noga, men skickade
tillbaka några länkar; till den här killen, som i ett
par år rest runt bland nordamerikanska ekobyar; till en svensk
lista över ”kollektivhus och ekobyar”; till en annan
ekobylista; till ett ekobyforum; till en dansk lista; och till
Jonstads april-inlägg om planerna på nybyggda ekostäder
i Storbritannien. Han berättar om hur dessa planer möter
lokala protester och att det kanske vore klokare att satsa på
de städer som redan finns.
Just idag skriver EcoStreet om en av
de planerade ekostäderna, och om kampanjen emot den. För
att råda bot på bristen av överkomliga bostäder,
överväger den brittiska regeringen att bygga hus för
5000 familjer vid ett nedlagt flygfält i södra England:
Ford Airfield. Hela den nya staden ska byggas så ekologiskt
genomtänkt att den blir helt koldioxidneutral. En
järnvägsstation ska förstås också byggas.
En talesman för det departement som nu väger Ford-planen
mot ett antal andra förslag om placering av nya ekostäder,
säger: ”Eco towns offer a real opportunity to revolutionise
the way we plan and deliver homes, radically changing the way people
travel, work and live.” Men lokalt möter planerna hårt
motstånd. Lokala politiker känner sig överkörda,
när de inte fått vara med och planera, och menar dessutom
att den lokala infrastrukturen inte räcker till. Delar av
miljörörelsen hävdar att exploatörerna överdrivit
hur stor del av området som är gammalt industriområde
(brownfield), och att det istället till 97% är grönområden
(greenfield). Man pekar på att det, trots järnvägen,
kommer att dra tusentals nya bilar till området. Och sist, men
inte minst, som gästskribenten hos EcoStreet skriver: ”Nature
is my playstation - is it yours? An eco town would remove all the
natural wildlife that we are so lucky to have on our doorstep. Its
not just animals that would be destroyed - trees will be chopped
down, wild flowers and hedgerows will be lost forever!”
Här
ser jag en klar parallell till den senaste Kalla Anka-tidningen. Den
längsta serien i den (jag läste den med min åttaåring
i sängen igår kväll) handlar om Svartskogen intill
Ankeborg. Där håller Knatte, Fnatte och Tjatte och de
andra gröngölingarna till. De leker, studerar naturen, och
de har blivit nära vänner med skogens alla djur. ”Fåglar,
rådjur, bävrar och vi! Alla lever i harmoni!” säger
en av knattarna. Då kommer Joakim von Ankas bulldozers. Han har
köpt skogen och tänker jämna allt med marken för
att bygga ”Ankeborg Östra, morgondagens mönsterstad”.
Och det ska minsann inte bli en ekostad, heller, utan ”hem för
två miljoner invånare med affärer, fabriker och
raffinaderier”, säger Joakim när han åker
helikopter över området. Knattarna och deras
gröngölingskompisar går förstås till
motattack. Jag ska inte avslöja hur det slutar, men låt
mig bara peka på en ny bok som menar att miljörörelsen
har en hel del att tacka Disney-filmerna för. Och trots att
dagens serietidningar är belamrade med allsköns plastskräp,
så rekommenderar jag ett köp av veckans nummer, för
serien om Svartskogen.
(Bilden från finska Wikipedia.)
Recent Comments