En bekant bad mig nyligen kolla upp lite om ekobyar. Jag hann inte leta så noga, men skickade tillbaka några länkar; till den här killen, som i ett par år rest runt bland nordamerikanska ekobyar; till en svensk lista över ”kollektivhus och ekobyar”; till en annan ekobylista; till ett ekobyforum; till en dansk lista; och till Jonstads april-inlägg om planerna på nybyggda ekostäder i Storbritannien. Han berättar om hur dessa planer möter lokala protester och att det kanske vore klokare att satsa på de städer som redan finns.
Just idag skriver EcoStreet om en av de planerade ekostäderna, och om kampanjen emot den. För att råda bot på bristen av överkomliga bostäder, överväger den brittiska regeringen att bygga hus för 5000 familjer vid ett nedlagt flygfält i södra England: Ford Airfield. Hela den nya staden ska byggas så ekologiskt genomtänkt att den blir helt koldioxidneutral. En järnvägsstation ska förstås också byggas. En talesman för det departement som nu väger Ford-planen mot ett antal andra förslag om placering av nya ekostäder, säger: ”Eco towns offer a real opportunity to revolutionise the way we plan and deliver homes, radically changing the way people travel, work and live.” Men lokalt möter planerna hårt motstånd. Lokala politiker känner sig överkörda, när de inte fått vara med och planera, och menar dessutom att den lokala infrastrukturen inte räcker till. Delar av miljörörelsen hävdar att exploatörerna överdrivit hur stor del av området som är gammalt industriområde (brownfield), och att det istället till 97% är grönområden (greenfield). Man pekar på att det, trots järnvägen, kommer att dra tusentals nya bilar till området. Och sist, men inte minst, som gästskribenten hos EcoStreet skriver: ”Nature is my playstation - is it yours? An eco town would remove all the natural wildlife that we are so lucky to have on our doorstep. Its not just animals that would be destroyed - trees will be chopped down, wild flowers and hedgerows will be lost forever!”
Här ser jag en klar parallell till den senaste Kalla Anka-tidningen. Den längsta serien i den (jag läste den med min åttaåring i sängen igår kväll) handlar om Svartskogen intill Ankeborg. Där håller Knatte, Fnatte och Tjatte och de andra gröngölingarna till. De leker, studerar naturen, och de har blivit nära vänner med skogens alla djur. ”Fåglar, rådjur, bävrar och vi! Alla lever i harmoni!” säger en av knattarna. Då kommer Joakim von Ankas bulldozers. Han har köpt skogen och tänker jämna allt med marken för att bygga ”Ankeborg Östra, morgondagens mönsterstad”. Och det ska minsann inte bli en ekostad, heller, utan ”hem för två miljoner invånare med affärer, fabriker och raffinaderier”, säger Joakim när han åker helikopter över området. Knattarna och deras gröngölingskompisar går förstås till motattack. Jag ska inte avslöja hur det slutar, men låt mig bara peka på en ny bok som menar att miljörörelsen har en hel del att tacka Disney-filmerna för. Och trots att dagens serietidningar är belamrade med allsköns plastskräp, så rekommenderar jag ett köp av veckans nummer, för serien om Svartskogen.
(Bilden från finska Wikipedia.)
Bra grejer faktiskt. :)
Posted by: bildekor | den 20 september 2008 at 15.21