MiljöBloggAktuellt

Fredagsfilmen: Kråkan, smart och snäll

Jag har ett par gånger tidigare skrivit om mötet mellan djur och människor i stadsmiljö. Ett djur som ofta finns nära oss är kråkan. Häromdagen skrev Svenska Dagbladet en artikel om att kråkan blir allt vanligare i barnböckerna (tänk på Mamma Mu:s kompis), och författaren Fredrik Sjöberg säger: ”Kråkor bor ofta i städerna, de lever nära människorna, man ser dem och barn kan tänkas ha en relation till dem.” Och kråkor är smarta. De lär kunna mäta sig med schimpanser och gorillor, vad gäller intelligensen. Denna fredag blir det tre filmer, alla om kråkor.

Den första visar hur stadskråkor har kommit på ett sätt att öppna nötter som de inte får upp med näbben. De släpper ner dem framför bilar, som kör över dem så de öppnas, och sedan kan de hämta nötbitarna. Det enda problemet är att det ju inte är ofarligt att gå ut i trafiken och hämta nöten igen. Men kråkorna har kommit på en lösning på det också. Se bara.

Den andra filmen handlar om kråkan som verktygsmakare. Om det ligger en bit mat i en spricka på en trädstock, och man inte kommer åt den med näbben, vad göra? Tillverka ett litet verktyg med en krok, förstås.

Sista filmen visar att kråkor inte bara är kloka, utan snälla också. När den lilla kattungen Cassie övergavs, och slängdes in över staketet till Ann och Wally Collitos trädgård, adopterades hon av kråkan Moses. Moses tog hand om Cassie, matade henne och såg efter henne. De är fortfarande bästa polare. Hur ofta ser man en katt och en kråka busbrottas? Trevlig helg!

Allez Paris: 20 600 lånecyklar på väg

Eliuti på bloggen Alla vill ha en bättre framtid hörde på radion igår att luften är ovanligt dålig i Stockholm nu. ”Den tidiga torra våren i kombination med att de flesta bilar fortfarande har dubbdäcken på är en bidragande orsak.” berättade Radio Stockholm. Därför är det bra att systemet med lånecyklar byggs ut (målet är 1000 cyklar på 80 cykelstationer, och man köper säsongs- eller dagkort, så egentligen är det ju mera hyrcyklar än lånecyklar). När New York nu har ambitionen att bli den av USAs storstäder som har renast luft, planerar man ett liknande system (läste det hos 3r Blogging). Precis som Stockholm tänker man samarbeta med reklamföretaget Clear Channel om cyklarna. Genom att de utnyttjar reklamplatsen på såväl cykelstationer som cyklar och hjälmar (Dagens Media berättar att i Stockholm blir det reklam för Alvedon), kostar det inte städerna något. Clear Channel samarbetar också med Göteborg, och med städer i Frankrike, Spanien och Norge, samt andra amerikanska städer. Däremot förlorade Clear Channel budgivningen om Paris jättecykelsatsning (flera bloggar skriver om den, liksom Washington Post). Där är det en annan reklamjätte, JCDecaux, som tar hand om det hela. (JCDecaux lär vara intresserade av att köpa den här delen av Clear Channel.) För staden verkar upplägget ännu bättre än Stockholms. JCDecaux tar hand om allt det praktiska, och alla kostnader, men staden får intäkterna (cyklar man längre än 30 minuter börjar man betala en hyra). Satsningen är, som sagt, enorm. På morgonen efter nationaldagen, 14 juli, ska tusentals cyklar redan vara på plats, och vid årets slut ska det finnas 1450 stationer med 20 600 cyklar! JCDecaux satsar 115 miljoner dollar, och anställer servicepersonal motsvarande 285 heltidstjänster för att ta hand om systemet, och reparera cyklar, i tio år. I gengäld får de, utöver reklamplatserna på cyklarna, också tillgång till ett stort antal stadsägda reklamplatser runt om i Paris. I Lyon, som har haft samma Cyclocity (det kallas så) igång sedan 2005, om än med ”bara” 3000 cyklar, har man sett följande resultat: cyklarna har tillsammans rullat 16 miljoner kilometer, uppskattningsvis 3000 ton mindre koldioxid har släppts ut, biltrafiken i staden har minskat med 4% och cyklandet har tredubblats. Enligt Washington Post beror den cykelökningen inte bara på Cyclocity, utan på en allmän ”cykel-boom”.

Relaterat 1: I London ökade antalet cyklister med 72% mellan 2000 och 2006, remember.

Relaterat 2: Lillhulda skriver kritiskt om Stockholm, och jämför med just Paris.

(Bilden tagen av Paul Downey, i Paris, med Creative Commons Attribution-licens.) 

Oflyt och mysflyt

Igår blev det inget inlägg, för min kära dator packade ihop. Dystert. Men Gristmill skrev i alla fall "In case you´re feeling down", och visade filmen här nedanför. Den visar två uttrar som ligger och mysflyter, hand i hand. Om en stund kommer det ett vanligt inlägg, för nu sitter jag vid en lånad dator. Under tiden, kolla in uttrarna, ända till slutet, och se vad som händer när de tappar taget.

Världen som den också ser ut

Nej, inte dagliga buketter. Jag har lyssnat på Bett R Worlds kommentar om att det kanske skulle bli lite för uppstyltat i längden. Jag fortsätter som tidigare. Idag gör vi ett litet dyk ner i den sajt som Eco Worrier tipsade om: Worldmapper. Jag fick ett snällt mail från Anna på universitetet i Sheffield igår, med tillstånd att visa några av deras bilder, om jag skriver ut copyright-informationen. Worldmapper är ett samarbetsprojekt mellan University of Sheffield och University of Michigan. De ritar världskartor som bygger på andra variabler än landyta.

Flygavgångar 2003. Varje år sker 21 miljoner civila flygavgångar. 40 i minuten. Afrika står för 2,5%.

© Copyright 2006 SASI Group (University of Sheffield) and Mark Newman (University of Michigan). http://www.worldmapper.org/

Bilar 2002. Det året fanns det 590 miljoner bilar i världen. 140 miljoner i USA och 6 miljoner i Indien. Räknat per person ligger Nya Zeeland högst, med nästan en för varje vuxen. I Bangladesh och Tajikistan går det däremot fler än två tusen människor på varje bil.

© Copyright 2006 SASI Group (University of Sheffield) and Mark Newman (University of Michigan). http://www.worldmapper.org/

Koldioxidutsläpp 2000. Av det årets 23 miljarder ton utsläppt koldioxid kom 28% från Nordamerika och 0,09% från Centralafrika.

© Copyright 2006 SASI Group (University of Sheffield) and Mark Newman (University of Michigan). http://www.worldmapper.org/

Fattigdom 1990-2000. Den sista kartan skiljer sig från de första tre. Den visar människor som lever på en dollar om dagen, eller mindre. 2002 var det 17% av världens befolkning som gjorde det.

© Copyright 2006 SASI Group (University of Sheffield) and Mark Newman (University of Michigan). http://www.worldmapper.org/

Dagliga buketter?

Hej läsare. Jag funderar på att byta stil på bloggen. Hittills har varje inlägg gällt ett särskilt ämne, som vi har tittat lite närmare på, ofta något som varit på tapeten på flera håll samtidigt i den gröna bloggosfären. Undantaget har varit när jag istället har "plockat en blandad bukett" med de för tillfället (och förstås bara enligt mig) intressantaste länkarna. Vad skulle du tycka om att jag helt övergick till att plocka buketter? Jag skulle i så fall varje dag presentera det senaste dygnets (fortfarande enligt mig) mest intressanta gröna blogginlägg. Fredagar skulle dock fortsätta som filmdag. Och ibland skulle jag kanske bryta ordningen med en intervju, eller en diskussion om själva bloggandet. Men annars, dagliga buketter. Mejla gärna (adressen till vänster), eller kommentera, om du tycker att det vore en bra eller dålig idé. Så här kan det se ut, en bukett plockad natten till måndag:

DeSmogBlog berättar om Children´s Clean Air Network, som kämpar för att stoppa bilars tomgångskörning. De har bland annat spelat in en film om det.

EcoStreet tipsar om en "grön sökmotor" som heter Green Maven. Den söker inte, som t ex Google, igenom hela nätet, utan koncentrerar sig på fyra eller fem tusen gröna sajter. Dessa kan man också själv kolla in, via en tydlig katalog.

Eco-Chick berättar att San Fransisco överväger att bli första amerikanska stad att förbjuda plastkassar i affärerna. Idag uppskattas man att 180 miljoner plastkassar sprids årligen i staden.

Anna på Eco Worrier har hittat en läcker kartsajt. Kolla in hur världen ser ut om ländernas storlek inte bestämdes av landyta, utan av, t ex, antal flygavgångar.

Jag nämnde en gång att Manchester City bygger vindkraftverk till sin fotbollsstadion. Nu berättar Green Wombat att baseball-laget San Fransisco Giants ska installera ett 120 kilowatts solpanelsystem. Energin ska dock inte driva själva stadion, utan säljas till stadens elnät.

Enligt It´s Getting Hot In Here tänker Costa Rica försöka bli världens första koldioxidneutrala land.

It´s Getting Hot In Here berättar också att kampanjen Step It Up, som organiserar en "National Day of Climate Action" i USA 14 april, nu är uppe i över 1000 (!) planerade manifestationer. En av dem – Sea of People - berättade jag om i torsdags.

Climate Change Action tillägger att Step It Up också samarbetar med musiker. På den här sajten finns en växande samling "klimatkampsånger".

(Bilden tagen av Steve Jurvetson, med Creative Commons Attribution-licens.)

Fredagsfilm: The Meatrix och Hamburgare Baklänges

Undrar om det är på väg att bli en tradition här på MiljöBloggAktuellt, film på fredagar. Förra fredagen såg vi Majora Carter från Bronx. Du som fortfarande inte sett och hört henne, gå tillbaka hit. Idag vill jag rekommendera tre filmer om djurindustrin. Med temat från filmerna om The Matrix, har Free Range Studios skapat The Meatrix. Sustainable Table har producerat filmerna, varav den första blivit mångfaldigt prisbelönad. The Meatrix I handlar om när kon Moopheus visar grisen Leo den otäcka sanningen om köttindustrin. The Meatrix II: Revolting handlar om mejerier, och Moopheus tas tillfånga. I The Meatrix II½ räddar Leo, och en höna, Moopheus från köttfabriken. Den första kan också ses med svensk text här. Ingen av de tre går tyvärr att lyfta in här i bloggen. Det går däremot en annan film, som jag nämnt tidigare, från samma Free Range Studios: Backwards Hamburger.

Människor ritar hotande kustlinje, hand i hand

Arbetarens klimatblogg tipsar om en artikel i Sunday Times som handlar om Mark Lynas nya bok. Boken heter Six Degrees. Recensionen har rubriken "To the end of the earth", och beskriver hur Lynas noggrant går igenom vilka effekter temperaturhöjningen får för jorden, grad för grad. "Men skyll inte på mig om den gör dina drömmar svartare", avslutar Arbetarens David Jonstad. Han gör rätt i att varna, för det är skrämmande läsning, redan vid första graden, och därefter blir det bara värre. Men det är inte hopplöst. Den första graden går inte längre att hindra. Den andra kan vi däremot stoppa, "om vi kan minska utsläppen av växthusgaser med 60 procent under de närmaste tio åren". Du som är i närheten av Oxford imorgon klockan fyra, gå och lyssna på Mark Lynas när han deltar i en paneldiskussion om klimatet.

Du som är i New York lördagen den 14 april klockan tolv – klä dig helt i blått och bege dig till Battery Park. Där samlas människor för manifestationen "Sea of people". I dubbla blå led kommer de att markera Manhattans nya kustlinje om havsnivån stiger med tre meter. (via Good)

Här nedanför, en kortfilm producerad av det brittiska miljödepartementet.

Om gräsklippare

I helgen snöade det igen här i Ljusdal, så våren dröjer tydligen ännu lite. Här ska det ändå handla om – gräsklippare. Ken på SusHI, Sustainability in Hawai´i, har ett långt gräsklipparinlägg. Hur kan det komma sig, undrar han, att vi fortfarande kan köpa bensindrivna gräsklippare? Och så berättar han, med hjälp av Duane Laird från Vancouver:

I Kanada står klipparna för 10% av alla växthusgaser (kan det vara sant?), och i en stad som Vancouver svarar de för 30% av de totala luftföroreningarna under sommarmånaderna.

En bensingräsklippare förorenar luften lika mycket, under en timme, som 40 bilar. Eller, med en annan jämförelse: en bensingräsklippare förorenar luften lika mycket, under en timme, som två månaders bilkörning till och från jobbet.

Ken rekommenderar elklippare, eller ännu hellre en handgräsklippare. Med en sådan får man också motion. Han berättar att när du klipper 65 kvadratmeter manuellt så gör du av med 450 kalorier. Och det är säkrare. När du stannar, stannar också skärbladen. Motorgräsklippare, däremot, orsakar ungefär 25 000 skador om året i Nordamerika.

Relaterat 1: Här, och här, hittar du råd från Konsumentverket om gräsklippare.

Relaterat 2: I Kalifornien träder nya lagar i kraft i år, som kräver att alla nya motorgräsklippare ska vara utrustade med katalysator.

(Bilden tagen av Dat Nguyen, med Creative Commons Attribution-licens.)

No Impact Man

"A Guilty Liberal Finally Snaps, Swears Off Plastic, Goes Organic, Becomes A Bicycle Nazi, Turns Off His Power, Composts His Poop and, While Living In New York City, Generally Turns Into a Tree-Hugging Lunatic Who Tries to Save the Polar Bears and The Rest of the Planet from Environmental Catastrophe While Dragging His Baby Daughter and Prada-Wearing, Four Seasons-Loving Wife Along for the Ride."

Colin Beavan är 43 år, författare, bor med Michelle, journalist, och deras tvååriga dotter Isabella och hunden Frankie i en liten lägenhet mitt i New York. De har bestämt sig för att försöka leva ett år helt utan, netto, ett negativt ekologiskt fotavtryck. Det betyder att de minskar sådant som är dåligt för jorden, t ex sopor och utsläpp, och ökar sådant som är bra för jorden, t ex att hjälpa till och rensa flodvallarna vid Hudsonfloden. De lägger till områden i etapper. Först koncentrerade de sig på hur de kan klara sig utan skräp, engångsförpackningar och liknande. Andra etappen gällde maten. De försöker hålla sig till mat som inte åkt längre än fyrtio mil. Tredje etappen handlar om hållbar konsumtion. Och så vidare. Eftersom de är en typisk innerstads-hämtmats-familj är de rätt ovana, men de tar ett steg i taget. Nyligen bestämde de sig, efter en del vånda, för att också sluta köpa toalettpapper. Året inleddes redan i november. Sedan i februari bloggar de, och när allt är klart blir det både en bok och en film.

Uppdaterat: Och i förrgår skrev Colin några rader om det hela i New York Times.

Uppdaterat 2: Och nu (22/3) har NYT haft ett långt reportage också.

Gröna bloggar hos Kd, Mp, M och S

När jag kollade vilka partier som betraktar sig som gröna (svar: alla), skrev jag också: "En ovetenskaplig snabbkoll bland partiernas bloggar visar att det är sällsynt med gröna bloggar (alltså miljöbloggar, som den här bloggen handlar om), utan de flesta är allmänpolitiska bloggar." Det är fortfarande så, inte så konstigt förstås, att det är få partipolitiska bloggar som bara, eller nästan bara, handlar om miljöfrågor. Jag kan dock nämna fyra (i den ordning de startats):

Hos Kristdemokraterna

Westerstrand

Magnus Westerstrand, något så ovanligt (?) som en icke troende kristdemokrat. Han forskar inom miljöområdet vid Luleå Tekniska Universitet, och har bloggat ända sedan februari 2005.

Hos Miljöpartiet

Lucas tankar

Med underrubriken "En 70-talist som börjat tänka bortom sig själv" bloggar Lucas Carlsson, från Malmö, sedan juli 2005. I höstas invaldes han som 2:e vice ordförande i västra innerstadens stadsdelsfullmäktige.

Hos Moderaterna

Miljökampen

"En blogg om miljöfrågor ur ett frihetligt perspektiv." Den skrivs av Daniel Somos, som är ordförande för Moderata Ungdomsföbundet i Stockholm, och ledamot i Stockholm kommunfullmäktige och Stockholms Brand och Räddningsnämnd. Han startade bloggen den 8:e mars i år, för att "[d]et är hög tid för en sansad röst i miljödebatten".

Hos Socialdemokraterna

Ekobloggen

Den lanserades vid helgens partikongress, men tjuvstartade egentligen i torsdags. Det är en gruppblogg, som skrivs av åtta av socialdemokraternas representanter i riksdagens miljö- och jordbruksutskott, samt Åsa Westlund från Europaparlamentet.

(Bilden tagen av Frenkieb, med Creative Commons Attribution-licens.)