Jag har ett par gånger tidigare skrivit om mötet mellan djur och människor i stadsmiljö. Ett djur som ofta finns nära oss är kråkan. Häromdagen skrev Svenska Dagbladet en artikel om att kråkan blir allt vanligare i barnböckerna (tänk på Mamma Mu:s kompis), och författaren Fredrik Sjöberg säger: ”Kråkor bor ofta i städerna, de lever nära människorna, man ser dem och barn kan tänkas ha en relation till dem.” Och kråkor är smarta. De lär kunna mäta sig med schimpanser och gorillor, vad gäller intelligensen. Denna fredag blir det tre filmer, alla om kråkor.
Den första visar hur stadskråkor har kommit på ett sätt att öppna nötter som de inte får upp med näbben. De släpper ner dem framför bilar, som kör över dem så de öppnas, och sedan kan de hämta nötbitarna. Det enda problemet är att det ju inte är ofarligt att gå ut i trafiken och hämta nöten igen. Men kråkorna har kommit på en lösning på det också. Se bara.
Den andra filmen handlar om kråkan som verktygsmakare. Om det ligger en bit mat i en spricka på en trädstock, och man inte kommer åt den med näbben, vad göra? Tillverka ett litet verktyg med en krok, förstås.
Sista filmen visar att kråkor inte bara är kloka, utan snälla också. När den lilla kattungen Cassie övergavs, och slängdes in över staketet till Ann och Wally Collitos trädgård, adopterades hon av kråkan Moses. Moses tog hand om Cassie, matade henne och såg efter henne. De är fortfarande bästa polare. Hur ofta ser man en katt och en kråka busbrottas? Trevlig helg!
Recent Comments