När jag skrev den här bloggens allra första inlägg fick jag en kommentar med en fråga: "Var hittar man lyrik som skildrar, synliggör, entusiasmerar, problematiserar och talar till oss om miljöfrågor på samma sätt som exempelvis många författare gjorde, när de beskrev samhällsorättvisorna på -60 och -70-talen?" (Jag kan avslöja att det var min pappa som ställde den.) Den fick aldrig något svar, men jag minns den nu när jag läser hos Eco Worrier om ett trädprojekt i London. Det är Lloyds som ligger bakom det, och det innehåller bland mycket annat en satsning på träbänkar utanför Fenchurch Street Station (med trä från träd som fällts av vinden, inte motorsågar). Tittar man närmare på bänkarna ser man att där finns ingraverat dikter om klimatfrågan (dikterna kan höras upplästa här). Poeterna, Mathew Hollis och Patience Agbabi, ska också hålla poesiverkstäder i skolor i östra London.
En hastig sökning visar också att det finns en sajt som heter Eco-Poetry Online, ett annat forum där man kan utbyta egna dikter om jorden och om ekologi, en sammanställning av brittiska och amerikanska naturromantiker och deras dikter, samt boken Earth Songs, som är en antologi med samtida eko-poesi.
Och som av en händelse skrev Lillhulda igår en dikt, som är så vacker att jag tar mig friheten att återge den här. Trevlig helg!
Läser vi färre dikter nu?
Än om vi inte varit tvungna
att
varje dag
lämna hemmet
barnen katten krukväxterna
och
färdas
till andra socknar
där heller ingen bor
- där också alla rest
utom de
nästminsta
i sina dagisoveraller
(Bilden, av Fenchurch Street Station, tagen av Surprise Truck, med Creative Commons Attribution-licens.)
Comments