Klotet 2007

Imorgon blir den en månad gammal: Klotet 2007. Den skrivs av signaturen Bett R World, vilket är passande, för hon har hämtat inspiration till bloggen i boken The Better World Handbook. Hon tänker göra 2007 till de goda gärningarnas år och hon utmanar dig och mig att hänga med. Hon sätter upp tydliga mål och några hann hon bocka av redan före årsskiftet: t ex byta till miljövänligare el och bil, gå med i SOS-barnbyar, Woman-for-Woman och Läkare utan gränser, samt börja skriva en roman om ondska. Innan vi träffar henne, följ med en månad tillbaka i tiden. Här kommer, med hennes tillstånd, det allra första inlägget:

"Shit! Det är jag som gör hål i ozonlagret!

Hit med Kyoto-protokollet så jag kan skriva på! Det är ju jag som gör hål i ozonlagret. Jag som hela tiden trott att det var "någon annan". Hur jag vet? Jo, jag läste The Better World Handbook och blev tvingad till ett utvecklingssamtal med mitt samvete som chef. Jag ombads peka ut den där "någon annan" som gör hålet i ozonlagret, som skor sig på de fattigas bekostnad och som orsakar hunger... och mitt pekfinger hade ingenstans att ta vägen. Och nu...nu sitter jag här i soffan och har skapat mig en blogg - ett litet altare till moder jord och alla hennes barn. När jag kollat in andras bloggar - de som skriver om dagens outfit, vardagshändelser eller önskelistor, så känner jag en blandning av lite avundsjuka och präktighet. Och känner mig nästan lite utanför. Jag saknar det där stänket av kreativitet och glamour. Jag vet inte riktigt vad som tagit åt mig. Jag identifierar mig inte med präktighet; arbetsnarkomani kanske, men inte präktighet. Jag har absolut aldrig kollat i spegeln och tänkt "se, där är en brunögd medellång aktivist av övermåttlig kvalitet - hon kommer att förändra jorden". Det känns som om någon lagt en förbannelse över mig. En förbannelse som tvingar mig till goda handlingar och som jag omöjligt kan häva. Men kanske är det bra. Moder jord applåderar och jag får fokus på annat, på andra. Kanske kan godhetens förbannelse släppa sitt hårda grepp om jag tillägnar hela 2007 i dess våld."

MBA: I bloggen har jag lärt mig att du är kvinna, har man och barn, och bil (den nya etanoldrivna), men inte mycket mer. Du vill förstås kanske ha det så, men jag chansar och frågar ändå: vem är du?

BRW: Stämmer att jag gärna har det lite hemligt, men här kommer några avslöjanden: Jag är 30+, bor i södern av vårt land, är andra generationens invandrare och arbetar som projektledare inom IT. Jag ser på Dr Phil, läser måttligt, badar gärna, gillar choklad och om jag skulle önska mig en sak vore det minst tre timmar sol åt alla varje dag.

MBA: I ditt suveräna allra första inlägg får man en målande bild av hur ditt engagemang startade, men varför blev det just en blogg?

BRW: Jag ville dels samla mina "goda handlingar" för mig själv, men även påverka, så jag skrev upp olika informationskanaler jag kunde komma på - samhällsgrupper som skolor och fritidsgårdar, medialt som insändare och artiklar, politiska kanaler... och fastnade för bloggidén. Där slår jag tre flugor i en smäll: det blir min egna samlingspunkt, ett sätt att nå andra och jag får utrymme för passionen att skriva.

MBA: Det har bara gått en månad, men vet du någonting om dina läsare?

BRW: Du menar förutom släkten då... så har jag fått kommentarer jämt över könen från vad jag kan gissa redan frälsta.

MBA: Hela bloggen har ju hittills varit tydligt inspirerad av boken The Better World Handbook. Hur fick du den i din hand?

BRW: Ja, det var ju den boken som frälste mig själv. Det började för något år sen med en dokumentär Peace One Day om hur en ensam kille bestämde sig för att genom FN skapa fred en dag om året och fick det: den 21 september. I höstas skulle jag beställa As if I am not there på amazon och såg att jag efter dokumuntären hade lagt upp ovan bok i min önskelista, så jag slog till.

MBA: Du är inte så miljöradikal, skriver du ärligt, och nämner att du inte har lust att kompostera och slänger kladdiga förpackningar direkt i soporna. Samtidigt ger du dig själv ordentliga utmaningar på andra områden. "Jag är ganska självisk och gör bara det jag känner för," skriver du. Du verkar mena att det är viktigt att känna lusten, för att förändringarna ska bli allvar. Hur väcker man den?

BRW: Snabba fixar med minsta motståndets lag (och stor effekt oavsett om det är för miljön, gagnar andra eller är känslomässigt tillfredsställande). T ex att göra en-gångs-handlingar - som i min första utmaning och anmäla sig som fadder - istället för att återvinna alla sina kapsyler i en evighetsloop. Det är skönt att uppnå känslan av "uppdrag slutfört". Dessutom tycker jag att individen, företagen och myndigheterna ska underlätta för varandra. Vi själva återvinner, sopsorteringen automatiseras så att vi inte behöver montera av plastkapsyler på juicepaketen och företag med miljövänligt tänk subventioneras genom exempelvis skattelättnader - alla gör det de är bäst på; det blir roligare så.

MBA: Nu tänker du ge dina läsare en ny utmaning varannan vecka. Vad kan vi vänta oss?

BRW: Det väntar utmaningar inom teman som Frivillig Enkelhet, Dina Pengar, Gemenskap, Gör Dig Hörd och så förstås Ekologi. Utmaningarna ska vara enkla att utföra och kännas bra snabbt. Nästa utmaning kan du, med ensamma rättigheter, avslöja redan innan måndag: Anmäl hela din familj till Donationsregistret.

MBA: Läser du själv några bloggar du vill rekommendera?

BRW: Hela bloggandet är nytt för mig, men jag har lagt upp En liten tant, Inspirationsbloggen och Köpstopp.

MBA: Till sist, hur reagerade släkten när ni bad om att få begagnade leksaker i julklapp?

BRW: *ler* De sa "men vi har redan köpt julklappar". (Min barndoms dockvagn som dottern fick var redan lagd som förslag vid det laget.)

Comments

[Brant]

Hej!
Tänkte jag skulle tipsa om cyklar vi köpt in till företaget som vi använder istället för att köra bil till alla kundmöten.
Vi som köpte är reklambyrån Companeros i Göteborg och vi beställde från http://www.reklamcykeln.se
Hoppas fler företag hakar på... Och att kommunen ordnar till cykelbanorna (Göteborg centrum).
Tror på en bilfri innerstad.

/Brant