MiljöBloggAktuellt

Välkommen vidare

Nu är det dags. MiljöBloggAktuellt öppnar på adressen miljobloggaktuellt.wordpress.com

Varmt välkommen dit, och glöm inte att byta ut adressen i länklistor och rss-läsare.

Tack typepad, för de senaste två åren.

Det dröjer lite till

innan bloggen nystartar. Till dess: kör lugnt. Både Jonas och Christer har i sommar skrivit om hastigheten på vägarna. Christer uttrycker sig tydligt - "[a]tt köra för fort är som att stjäla av andras säkerhet" - och berättar att "[e]n hastighetsökning från 90 km/tim till 100 km/tim ökar risken för en dödsolycka med 61 procent. Om alla höll hastighetsgränserna skulle vi spara 150 liv om året (av 500 dödade)".

Snart start, på ny adress

Semestern vill inte riktigt ta slut, men snart så. Om ungefär en vecka hoppas jag vara redo för en nystart av bloggen, med lite nyheter och på ny adress. Än är den alltså inte öppen (arbete pågår), men MiljöBloggAktuellt hittas hädanefter på http://miljobloggaktuellt.wordpress.com

Ses där

Trevlig sommar!

Liksom förra sommaren tänkte jag göra ett uppehåll under juli (och det blev visst juli nu). Förhoppningsvis hinner jag då med lite annat som har med bloggen att göra; jag överväger att byta bloggverktyg, jag har några förbättringar på gång (gäller bl a bloggpresentationerna, men inte bara) och jag har en radda nya bloggar som väntar på att läggas in i listorna. Dessutom en väldigt kul grej som jag inte ska nämna riktigt än. Men snart. Ha en jättebra sommar!

Här är en liten scen ur den fina filmen Il Postino. Se den filmen. Låna den på bibliotek eller köp den. Den innehåller oförglömligt vacker musik. Och Massimo Troisi, som dock dog av en hjärtattack tolv timmar efter filminspelningens slut, blott 41 år gammal.

Kom igen Malmö, let Torso Turn

”Why do we want to fight the wind. Let´s use the wind”, säger arkitekten David Fisher apropå skyskrapors problem med vinden. I tisdags presenterade han världens första roterande skyskrapa, som ska byggas i Dubai, därefter i Moskva och, hoppas Fischer, i New York. Varje våning ska kunna rotera separat och dra nytta av vindkraften, så att byggnaden försörjer både sig själv och byggnaderna runt om sig med energi. Dessutom ska man sätta solpaneler på taken, och eftersom det kommer att finnas åttio tak (!) så blir det inte så dåligt. Snygg grej och smart princip, men låt mig gissa att hyran inte blir den billigaste. (via EcoGeek)

Fredagsfilmen: Jordens biografi

Med start den 13 juli visar National Geographic Channel serien Earth: The Biography. Igår presenterade man ett smakprov, om haven.

Valar

Wayne Pacelle berättar om den val som sköts utanför Alaskas kust i fjol. När man började skära i den upptäckte man, mellan nacken och skulderbladet, en del av en exploderande harpun som var vanlig vid 1800-talets slut. För mer än hundra år sedan träffades den alltså, men överlevde. Sedan dess har den klarat sig från både jägare och fisknät, ända till i juni förra året.

Pacelle berättade historien med anledning av att den internationella valkommissionen just denna vecka sammanträder i Chile (Wannabe Hippy skriver också om det.). Det mötet inleddes med en positiv nyhet: Chile förbjuder all valfångst, även den som sker i s k vetenskapligt syfte. De gör också hela den chilenska kusten (och den är lång) till ett valreservat. Måtte trycket nu öka på Japan, Norge och Island. President Michelle Bachelet stod vid en nedlagd valfångststation och sade, vackert:

”We have chosen this place, the Quintay whale plant, to highlight the Chile and the world of the past, in which there was no awareness of social and environmental consequences......This initiative is a pledge to the world of the future."

Relaterat: USAs högsta domstol ska ta upp frågan om valar och militärbåtarnas sonar (via greenLAgirl). En domare har tidigare beslutat att militären måste sänka ljudet när valar är nära, eftersom ljudvågorna kan ”frighten, injure and possibly kill whales”, men flottan har överklagat.

Uppdatering: Läs också Markattans inlägg i ämnet.

(Bilden tagen av Erik Ogan, med Creative Commons Attribution-ShareAlike-licens. Och här nedanför ett reportage från det pågående IWC-mötet.)

Fotsteg - ett, två, tre

Fotsteg 1

Förra veckan drack jag en Sierra Nevada Bigfoot Ale, liten men smakrik, av barley wine-typ, med namn efter den store Sasquatch. Nu läser jag (via Global Voices och Perantau di perantauan) att två enorma fotavtryck – och jag menar enorma, nästan 120 centimeter långa, kolla in bilderna – har hittats i byn Melanau på Borneo. Redan för tre år sedan var det tydligen ”Big foot mania” i Malaysia, sedan flera personer sa sig ha sett en Big foot-familj som lämnade 45 cm stora fotspår. Hur ska det då bli nu?

Fotsteg 2

Elva växtätande sauropod-dinosaurier (se bilden), lika höga som bussar och förmodligen längre, vandrade förbi vid kusten i Yemen för 150 miljoner år sedan. Nu har man hittat fotspåren. (Och som av en händelse har man ungefär samtidigt hittat några sauropod-ben i sydöstra Utah.)

Fotsteg 3

Kommer någon ihåg Sustainable Dance Club i Holland, som jag skrev om här (och vars tråd ledde vidare hit och hit). Nu skriver både Environmental Graffiti och Smart Planet om klubben Club4Climate vid King´s Cross i London, som fungerar likadant: ”Underneath the dance-floor are springs connected to blocks that're made from crystals, which create a small electrical current when squashed. This method, piezoelectricity, stores energy in batteries and then uses it to power the building. The club hopes 60 per cent of its energy use will be generated in this way, lessening its reliance on mains electricity.” Öppnar 10 juli. (Relaterat: Vid årets Glastonbury-festival kommer Orange att testa en cool pryl: ”the dance charge”. Det är en liten armbindel med ett batteri som laddas av rörelsen när du dansar. Efter dansen är det bara att ladda mobilen.)

P.S. Fler fotsteg. Fick ett mail igår om att Toms skor, som jag skrev om i mars, är på väg till Sverige. Thomas vet mer.

Bonobo - fred och kärlek

Chris på The Intersection (som höll oss informerade om cyklonen Sidr ifjol) har en medbloggare som heter Sheril. Sheril har en väninna som heter Vanessa Woods, och som just har återvänt till Kongo, där hon forskar om den utrotningshotade bonoboapan. Bonoboapan står lika nära oss människor som chimpansen; båda har nästan samma DNA som vi. Men bonobo lever inte likadant som chimpansen. Så här sa Vanessa Woods i en intervju tidigare i år:

”We're trying to find out what it is that makes us human. At the moment, we have a very chimpanzee-centric model of society (male dominated, aggressive, murder, war, females get beaten, infants get killed) but we have another cousin, equally closely related to us (98.7% DNA), who is female dominated and lives in a much more peaceful society. We want to find out how much of us is bonobo, how much of us is chimpanzee and how much of us is uniquely human.”

En annan sak som är speciell med bonoboaporna är deras fantastiska sexliv. Vanessa igen:

”Imagine a relative who thinks sex is like a handshake. Who organises orgies with the neighbours, doesn’t mind if their partner sleeps around, and firmly believes females should be in charge of everything. Imagine there was a whole tribe of these relatives – crazy yes? But definitely a lot of fun.”

Så inleder hon den blogg från Kongo – Bonobo Handshake – som hon nu för andra året dragit igång. Titta dit, vet ja.

"Levande" reklamskylt

"Not that there’s anything particularly healthy or worth promoting regarding fast-food chain McDonalds", skriver GroovyGreen, men tycker ändå att de bör få poäng för deras kreativa reklamskylt för "Fresh salads". Texten skrevs nämligen med......sallad. Under tre veckor fick den växa fram på skylten (se filmen nedan). I reklamkretsar är man lite oense om hur effektivt det är. Men det är i alla fall ovanligt.

Fredagsfilmen: Bra minuter

Nu har Friends of the Earth dragit igång sin enminutersfilmtävling igen (se trailer här nedanför). Du har fram till 29 augusti på dig att lämna in ett bidrag. Fjolårets vinnare har jag redan visat, det var den lilla tjejen som kämpade med plastförpackade leksaker. Vi har också sett två andra av fjolårets bidrag, den läskiga sopfilmen och den trevliga filmen med två samtalande isbjörnar. Däremot tror jag inte jag har visat vilken film som blev "folkets favorit" ifjol, så den kommer också här nedanför. Och slutligen, en tredje film: FoEs tävling är också en del av den ännu större kortfilmstävlingen Filminute. Dess fjolårsvinnare, en fin liten film från Bulgarien, passar bra att visa så här i fotbollstider. Ha en bra midsommar!

Om 2008 års FoE-filmtävling:

"People´s choice" 2007 hos FoE:

Filminute-vinnare 2007:

Vattenbilen, forts

Det är fascinerande (om än bitvis obegripligt) att läsa diskussionerna om den japanska ”vattenbilen” (mer om den här och här, förresten). För som Jonas påpekar i en kommentar till mitt förra inlägg så har ju bilen förstås direkt ifrågasatts. Jonas hänvisar till Robert Rapier, som i sin blogg R-Squared Energy Blog förklarar att en bil som drevs av enbart vatten skulle strida mot termodynamikens lagar; d v s man kan inte få ut mer energi än den man för in (se också "kalles" kommentar, just lämnad, om att "man kan inte elda med aska"). Rapier gissar själv att Genepax använder sig av en metallhydrid, som producerar väte när den reagerar med vattnet (här befinner jag mig redan på djupt vatten, men simmar vidare).

Ännu mer kritisk är vetenskapsbloggen Good Math, Bad Math. Där skriver Mark Chu-Carroll: ”There's just one problem. This is completely impossible.” Han förtydligar:

”You can't do that. If you could, you could just generate all the worlds energy by splitting water and then recombining it. That would be great - free energy for all! But it doesn't work. You can't get more out than you put in.

The reason that oil works so well as an energy source is that it's got large quantities of energy packed into its chemical form. It took a lot of energy to produce the oil - all of the sunlight that fed the plants that eventually turned into oil; all of the geological pressures over millions of years; that's all packed up in the chemical structure of the molecules that make up the oil. When we burn oil, what we're doing is rapidly releasing energy that was packed into those molecules over millions of years. We're not getting free energy: we're just rapidly releasing energy collected over a huge span of time in a brief burst.

But the Genepax cell doesn't try to do anything like that. It uses some novel process to split water into its components - which cannot be done without adding enough energy to break the molecular bonds that hold water together. Then it re-unites those bonds, releasing energy. But the only energy that's available is the same energy that was used to break the molecules: there's no other energy source. This can't work without some other energy source. So: either Genepax is lying, deluded, or there's some missing component in this story.”

Själv lutar han åt att Genepax ljuger. Men nu till de fascinerande diskussionerna. De finns i kommentarstrådarna till inläggen. Här får författarna medhåll av många, och det ojas högt om hur korkade journalister är som går på så´nt här. Men här finns också de som håller dörren lite på glänt för att det japanska företaget har kommit på något helt nytt. En anonym kommentator hos Rapier hakar t ex på det där om metallhydrider, och tycker att det låter ju ändå mycket bättre att fylla bilen med kranvatten och sedan köpa lite ”metallhydridtabletter” på affären. Vi slipper alla bensinmackar! Den stackarn får dels höra av Rapier att hydrider kostar ett par hundra dollar kilot, och sedan drämmer ”doggydogworld” till med:

”Pulling 132 lb of NaH (which can spontaneously ignite in air) off the grocery store shelf, lugging it to your car and somehow dumping it into a fuel tank sounds like a hassle. How is this an improvement over a gas pump? And what do you do with your tank full of leftover NaOH (lye)?”

”benny 'peak demand' cole” lägger till att: ”If you get behind a water car and push, you get a lot more mpg.”

Men ”stuck in shizuoka”, som själv bor i Japan, och som själv har arbetat med forskning inom den japanska bilindustrin, säger ändå (han hänvisar också till Uppsala-forskning, som jag googlande gissar vara det här):

”I find it very difficult to believe that a Japanese start-up company would take the trouble to produce a WORKING prototype of a car, claim to have working relationships with a major auto company here in Japan, and get resulting media attention IF the product in question is so obviously ineffecient in its energy usuage. Certainly, ANY of the engineers at Mitsubishi, etc., would simply ask a few questions, go on to do some testing and then either toss the project away or take further interest in it. Robert has pointed out some very valid points but I simply find it very suspect that a car such as this would have such obvious detriments, given the market and the current attention to R & D here.”

Fortsättning följer......

Miljövänligaste bilen drivs med......vatten!

Det är många som går och grubblar över vilket som är det miljövänligaste bilalternativet, och EcoProfile gör förstås rätt i att lyfta frågan ett snäpp och istället utse cykel + tåg till vinnare. Men vad sägs om att inte tanka något annat än vatten? Nu kommer den vattendrivna bilen, från Japan. Företaget Genepax skriver på sin hemsida att deras "Water Energy System" kommer att "save the earth from global warming". Reuters meddelar att en liter vatten räcker till en timmes körning, om man håller 80 km/tim. Nu börjar det likna nå´t.

(via Celsias)

Citarum - världens smutsigaste flod?

När Environmental Graffiti listar ”6 damn stupid places to bathe” så verkar den indonesiska floden Citarum vara självskriven. ”Hazard(s): used syringes, fecal bacteria, plague” skriver EG och visar en läskig bild från floden. Bilden verkar de ha hittat hos Daily Mail, som i sin tur verkar ha hämtat dem från den här sajten (en annan av bilderna ser du här bredvid). Daily Mail skriver:

”It was once a gently flowing river, where fishermen cast their nets, sea birds came to feed and natural beauty left visitors spellbound. Villagers collected water for their simple homes and rice paddies thrived on its irrigation channels. Today, the Citarum is a river in crisis, choked by the domestic waste of nine million people and thick with the cast-off from hundreds of factories.”

”On top of the chemicals go all the other kinds of human detritus from the factories and the people who work there. There is no such luxury as a rubbish collection service here. Nor are there any modern toilet facilities. Everything goes into the river. The filthy water is sucked into the rice paddies, while families risk their health by collecting it for drinking, cooking and washing.”

I Al Jazeera-reportaget här nedanför intervjuas ”Pepen”, som samlar material att återvinna ur floden. Han kan tjäna upp till två dollar om dagen, vilket ska räcka till mat åt hans sex barn.

Fredagsfilmen: Att älska den (dator) du har

På IDGs sajt listade man häromdagen ”10 läskiga miljöfakta” om datorer, t ex att ”alla datorer i världen ger ett lika stort koldioxidutsläpp som all världens flygtrafik”. Dagen efter presenterade de ”10 enkla knep som gör din dator miljövänlig”, t ex att man ska slå av datorn när den inte används och att en bärbar drar mindre än en stationär. I kommentarstråden fick listan en hel del kritik. Signaturen ”mappo” irriterades över ”att artikeln ger rådet att byta ut datorn/komponenterna/kringutrustningen mot nya. Det kan knappast vara en mindre miljöbelastning. Visst drar den nya mindre el, men tillverkning och frakt av de nya produkterna producerar också en hel del utsläpp”. Och ”Rest man Klaymen” skriver: ”Var det bara jag som störde mig på att av 10 'enkla knep som kan göra min dator miljövänlig' så handlade fyra om att faktiskt byta dator eller komponenter.”

Det är lätt att hålla med dem när man ser det här bildspelet hos The Guardian (via ChinaDialogue) om hur ”[t]housands of discarded computers from western Europe and the US arrive in the ports of west Africa every day, ending up in massive toxic dumps where children burn and pull them apart to extract metals for cash”. Därför blir fredagsfilmen en gullig kärleksförklaring till din gamla dator (via EcoGeek). Trevlig helg!

P.S. Och detta skrevs av en, vars dator pajade helt ifjol, och som äntligen sitter här med en sprillans ny......

Lokalproducerat på Systembolaget

Häromveckan meddelade Systembolaget följande: ”Nu kommer det att bli lättare för kunderna att köpa lokalt producerade alkoholdrycker. Systembolaget har beslutat att en lokal producent, efter ansökan, ska kunna få sina produkter på hyllorna i den närmaste systembutiken......Bakgrunden till denna förändring är att Systembolagets försäljningsstatistik visar att det finns en stor kundefterfrågan på lokalt producerade produkter i de lokala systembutikerna.” Jag tänkte skriva om det då, men jag ville först försöka få fram siffror på det där med stor efterfrågan på lokalproducerat, för det är ju kul. Idag kom svaret från Systembolagets presschef. Tyvärr hade han inga siffror att lämna ut, men han bekräftar i mailet att ”vår statistik visar att det finns en avsevärd efterfrågan (antalet beställningar) på lokala produkter i den närmaste butiken”.
Han bifogade också en lista över det 70-tal producenter (bl a småbryggerier) som har tillverkningstillstånd. I deras led är reaktionerna blandade. Till TT säger Lauri Pappinen, ägare av Gute Vingård på Gotland, att ”[d]et är positivt och inte en dag för sent att det görs något. Det blir enklare i kommunikationen med turisterna, vi kan säga var de ska åka för att köpa våra produkter. Antingen är det här ett politiskt beslut för att gårdsförsäljning inte ska förekomma. Eller så är man ärlig i sitt uppsåt och har omvärderat saker”. Jag tror att det nog är både och. Att man ärligt vill möta den lokala efterfrågan, men att man också ser detta som ett sätt att möta kraven på att tillåta gårdsförsäljning. Som svar på en chatt-fråga sa Anitra Steen tidigare i år: ”Sverige får inte gynna egna producenter fram andra inom EU, så därför skulle gårdsförsäljning riskera att urholka hela detaljhandelsmonopolet.” Knivig fråga. Läs också gärna den här kommentarstråden hos Svenska Ölfrämjandet. (Bilden: mitt närmaste bryggeri ligger nio mil bort.)

Smarta solytor

Igår skrev Lunken om vingården i Kalifornien som lagt nästan 1000 flytande solpaneler i en bevattningsdamm. Smart utnyttjande av en yta som annars inte används (det är klart, en del fåglar kan nog bli lite irriterade). Det finns förstås en hel del sådana ytor som kan användas, och som kommer att användas när priserna sjunker på solpanelerna. Undrar hur det kommer att se ut framöver. Och vilka ytor kommer du på, som skulle passa? Hustak är ju givna, och används redan. Biltaken skulle väl också kunna ha paneler? Och vad gäller vattenytor så vann ett skotskt förslag pris nyligen, om att placera stora ”solnäckrosor” (se bilden) på floden Clyde som rinner genom Glasgow. Det finns soldrivna flytande fontäner, och Förenade Arabemiraten har en hundra meter bred sol-ö på gång. Soldriven ryggsäck är smart, soldriven bh mindre så. Kommer det att bli solpaneler överallt, och klagomål om att de förfular landskapet? Eller kommer framtidens solceller att vara gömda i t ex målarfärgen?

Grön porr

Hon säger sig alltid ha varit fascinerad av de oändliga, märkliga och ”skandalösa” sätt, på vilka insekter har sex. Isabella Rossellini har gjort åtta kortfilmer (för ”tredje skärmen", datorer och mobiler) om insekters sexliv, för Robert Redfords Sundance Channel. I Daily Telegraph berättar hon att när hennes mamma dog, så var det ett företag som döpte en ros efter henne, Ingrid Bergman-rosen, och hon fick då några buskar. De rosorna fick bladlöss, så hon började läsa böcker om insekter och då väcktes fascinationen. Hon spelar huvudrollen i alla filmerna, och i början av juli kan man se dem också utanför USA: här. Till dess, en av flera trailers som gjorts, och en intervju.

(via La Marguerite)

Fredagsfilmen (redan idag): Fotboll

Eftersom fotbolls-EM står för dörren vill jag återigen tipsa om de miljöbloggande fotbollstjejerna i Husie IF F95/96, nämna att Lidköpings IF (som vi läste om här) blivit Sveriges första miljöcertifierade fotbollsklubb, och visa en vacker film från London, som under våren haft besök av en koreansk kille vid namn Jeon Kwon. Han är vän med bollen, han. Trevlig helg!

En tystare planet (uppdaterad)

Det här med jorden efter människan, och hur bra den skulle klara sig utan oss, har jag berört minst tre gånger tidigare. Och jag hoppas ingen tycker att det är för dystert (för själv tror jag ju att vi fixar det ett bra tag till...), men idag återkommer jag till det av två skäl. Det första är dokumentären Life After People från History Channel. Den har visats i USA, visades förra veckan i Storbritannien, kommer (här sätter jag in ett datum när jag fått svar från SvT - nähä, se nedan) till Sverige, och finns här nedanför just nu (88 min). Dokumentären har skickligt gjort dataanimeringar för att visa vad som skulle hända med jorden, och i vilken ordning allt skulle inträffa, om människan försvann. Den innehåller ingenting om varför vi skulle ha försvunnit, men den är fascinerande ändå, eftersom den, liksom Weismans bok (se tidigare inlägg), sätter in oss människor i ett större sammanhang. GroovyGreen skriver: "If you were to take the Earth’s current age and represent it on a 24-hour scale, the existence of humans would be indicated by roughly 30-seconds of time. That’s it. For all our hubris in celebrating our species rise above all others, we’re certainly an anomaly in the scheme of things."

Det andra skälet att ta upp ämnet får jag idag i Jonas Thentes blogg. Jonas är litteraturredaktör på DN, och skriver en ofta vass, ofta rolig, blogg. Idag hänvisar han till den här intressanta Wired-artikeln om Dr Bernie Krause, en "aukustisk ekolog" som spelar in naturens ljud på platser som inte störs av ljuden från oss människor (biofoni har han döpt det till) och som oroas av att dessa platser blir allt färre. Det här kanske jag återkommer till; finns ju en intressant parallell också till ljusföroreningarna. Men Jonas avslutar: "När vi äntligen har lyckats ta livet av oss så kommer det att bli väldigt tyst på planeten, och det tycker jag att planeten är värd efter så många hundra år av skrål."

Uppdatering: Pratade just med Mikael Österby, inköpare på SvT. Han berättar att han slutade titta mitt i dokumentären, och bestämde sig för att inte köpa in den. Han tyckte att hela grejen med att människorna plötsligt är borta, utan förklaring, gjorde att det inte var trovärdigt. Vad som, hypotetiskt, skulle hända med jorden om vi försvann kan ju vara intressant, tyckte han, men inte tillräckligt för att SvT skulle ta in den. "Men den dyker säkert upp på Tv4 Fakta", sa han, "fråga dem, det är mitt tips". Men där svarar de att den inte syns på listorna.

P.S. Österby sa att det däremot kommer en närbesläktad dokumentär, om vad som hänt sedan människorna lämnade Chernobyl-området (minns hästarna).

Att konvertera motorgräsklipparen till soldrift + ett filmtips

Naturskyddsföreningen rekommenderar, givetvis, att man klipper sitt gräs med en handdriven klippare. Och är man händig kan man ju bygga ihop den med en cykel. Är man ännu händigare kan man göra något som EcoGeek tipsade om igår, nämligen konvertera sin gamla bensindrivna klippare till soldrift (nå´t för dig, Lunken). Guy Marsden, som i yngre år jobbade med specialeffekterna till både Star Trek-filmen och Ghostbusters, presenterar här en detaljerad steg-för-steg-guide. Wow.

Marsden har också en länk till ett forum för folk som har kvar gamla eldrivna åkgräsklippare från 70-talet. Och på tal om åkgräsklippare så klagade ju Johan på Stimulansbloggen ifjol över någons galna idé att åka på en bensindriven sådan genom hela Sverige. Men jag vill ändå, slutligen, rekommendera filmen The Straight Story, för den som inte sett den. Den är gjord av Twin Peaks-regissören David Lynch och handlar om en gammal farbror som inte har pratat med sin bror på tio år, sedan de blivit osams. Nu får han veta att brodern drabbats av stroke, i en annan delstat, och bestämmer sig för att resa dit för att bli sams igen. Han tar det fordon han har: åkgräsklipparen. Bygger på en sann historia. Innehåller underbart vacker musik.

Grön poesi 2

Ifjol hade jag ett inlägg om grön poesi, där jag bland annat tog med en av Lillhuldas fina dikter. Jag nämner det bara, liksom att Markattan hade en fin kattdikt igår, innan jag citerar en annan fin dikt. Ett av de ställen jag följer det amerikanska presidentvalet på är hos Daily Kos, och i lördags kväll var det någon som lade med en väldigt vacker dikt av Emily Dickinson (1830-1866). Hör här:

To make a prairie

To make a prairie it takes a clover and one bee,
One clover, and a bee.
And revery.
The revery alone will do,
If bees are few.

(Bilden tagen av Nicholas, med Creative Commons Attribution-licens.)

Fredagsfilmen: "Utanför miljön"

Bloggen Alliansfritt Sverige har hittat en vansinnigt rolig australiensk intervju (ser nu att WorldChanging också rekommenderar den). Här är The Front Fell Off, med satirikerna John Clark (politikern) och Brian Dawe (intervjuaren). Trevlig helg!

(tack, frun)

Scuppie i alla fall bättre än Yawn

Yuppien minns du. Young Urban Professional, eller oftare, Young Upwardly-mobile Professional. Termen dök upp på 80-talet, och personifierades bland annat av Gordon Gekko i filmen Wall Street (spelad av Michael Douglas): ”Greed is good!” Idag letas det efter ett nytt begrepp, som beskriver alla som fortfarande gör pengar och klättrar på karriärstegar, men som bytt girigheten mot en ökad social och ekologisk medvetenhet. Minst tre nya termer har jag stött på. Det första är Yawn: Young And Wealthy but Normal. ”......rather than spending their money on yachts, boats and jets, yawns live modestly and spend most of their money on philanthropy.” skrev Wall Street Journal. Bloggen Green Bean Dream tyckte inte om ordet, för vad är en ”yawn”? Just det, en gäspning. ”Don't let the mainstream media label us YAWNs, insinuate that our movement is tedious or humdrum.” Bloggen Ardous utlyste en tävling för att hitta ett bättre ord och fick en hel del svar. Just Green Bean Dreams make vann tävlingen med förslaget APLS: Affluent Persons Living Sustainably (illustrerat med ett grönt äpple). Och har du problem med ordet affluent (rik, välbärgad), skriver Green Bean Dreams, så titta i The Global Rich List för att se hur rik du är.

Idag såg jag ett tredje alternativ (via GreenGirls Global). Scuppie: Socially Conscious Upwardly-mobile Person. En Scuppie-handbok är på väg, skriven av Chuck Failla, den finansman i New York som myntade begreppet. “Gordon Gekko has gone green”, säger Failla, som har tröttnat på att själv kallas yuppie. På sin hemsida definierar han Scuppie så här:

1. A person who desires all the best life can offer and strives for those goals in a socially conscious manner.

2.One who is dedicated to the pursuit of peace, happiness and cash (not necessarily in that order).

3. Someone ‘green’ -- i.e. one who understands the love of money does not preclude the love of nature...and vice-versa.

 

Ekobyar, ekostäder och Knatte, Fnatte och Tjatte

En bekant bad mig nyligen kolla upp lite om ekobyar. Jag hann inte leta så noga, men skickade tillbaka några länkar; till den här killen, som i ett par år rest runt bland nordamerikanska ekobyar; till en svensk lista över ”kollektivhus och ekobyar”; till en annan ekobylista; till ett ekobyforum; till en dansk lista; och till Jonstads april-inlägg om planerna på nybyggda ekostäder i Storbritannien. Han berättar om hur dessa planer möter lokala protester och att det kanske vore klokare att satsa på de städer som redan finns.

Just idag skriver EcoStreet om en av de planerade ekostäderna, och om kampanjen emot den. För att råda bot på bristen av överkomliga bostäder, överväger den brittiska regeringen att bygga hus för 5000 familjer vid ett nedlagt flygfält i södra England: Ford Airfield. Hela den nya staden ska byggas så ekologiskt genomtänkt att den blir helt koldioxidneutral. En järnvägsstation ska förstås också byggas. En talesman för det departement som nu väger Ford-planen mot ett antal andra förslag om placering av nya ekostäder, säger: ”Eco towns offer a real opportunity to revolutionise the way we plan and deliver homes, radically changing the way people travel, work and live.” Men lokalt möter planerna hårt motstånd. Lokala politiker känner sig överkörda, när de inte fått vara med och planera, och menar dessutom att den lokala infrastrukturen inte räcker till. Delar av miljörörelsen hävdar att exploatörerna överdrivit hur stor del av området som är gammalt industriområde (brownfield), och att det istället till 97% är grönområden (greenfield). Man pekar på att det, trots järnvägen, kommer att dra tusentals nya bilar till området. Och sist, men inte minst, som gästskribenten hos EcoStreet skriver: ”Nature is my playstation - is it yours? An eco town would remove all the natural wildlife that we are so lucky to have on our doorstep. Its not just animals that would be destroyed - trees will be chopped down, wild flowers and hedgerows will be lost forever!”

Här ser jag en klar parallell till den senaste Kalla Anka-tidningen. Den längsta serien i den (jag läste den med min åttaåring i sängen igår kväll) handlar om Svartskogen intill Ankeborg. Där håller Knatte, Fnatte och Tjatte och de andra gröngölingarna till. De leker, studerar naturen, och de har blivit nära vänner med skogens alla djur. ”Fåglar, rådjur, bävrar och vi! Alla lever i harmoni!” säger en av knattarna. Då kommer Joakim von Ankas bulldozers. Han har köpt skogen och tänker jämna allt med marken för att bygga ”Ankeborg Östra, morgondagens mönsterstad”. Och det ska minsann inte bli en ekostad, heller, utan ”hem för två miljoner invånare med affärer, fabriker och raffinaderier”, säger Joakim när han åker helikopter över området. Knattarna och deras gröngölingskompisar går förstås till motattack. Jag ska inte avslöja hur det slutar, men låt mig bara peka på en ny bok som menar att miljörörelsen har en hel del att tacka Disney-filmerna för. Och trots att dagens serietidningar är belamrade med allsköns plastskräp, så rekommenderar jag ett köp av veckans nummer, för serien om Svartskogen.

(Bilden från finska Wikipedia.)

Keramiker för fred

Hann inte med igår, men idag vill jag berätta om Potters for Peace (Keramiker för Fred). ”Our goals are to offer support, solidarity and friendship to developing world potters......” Organisationen har funnits sedan 1986, och sedan 1998 har de samarbetat med keramiker i en rad länder för att sprida tillverkningen av en lerkruka som renar vatten. Genom att använda ett exakt utprovat ”recept” för lerblandningen får man en lerkruka som släpper igenom vatten (1-3 liter i timmen), men stoppar bakterier. Smutsigt vatten blir kristallklart rent. Designen utvecklades i Guatemala, och Potters for Peace har hjälpt lokala keramiker att sätta igång tillverkning av krukorna i bl a Honduras, Mexiko, Kambodja, Bangladesh, Ghana, El Salvador, Darfurområdet i Sudan och i Burma. Se filmen här nedanför. Den är hämtad hos Global Voices, som för några dagar sedan körde en hel filmkavalkad om kreativa lösningar i jakten på det rena vattnet.

Fredagsfilmen: Lost there, felt here

Tracey tipsar igen (och jag såg att SvD nämnde den). Harrison Ford stödjer regnskogen, och organisationen Conservation International, på ett sätt som känns. Trevlig helg!

Green Speed Dating

greenLAgirl berättar att den 15 juni anordnas en ”green speed dating” på baren The Hideout i Los Angeles. Insläppet är begränsat till 40 personer. Du ska vara miljömedveten och mellan 25 och 40 år för att komma med, och så här går det till: till lite tilltugg och dryck får du träffa 20 personer av motsatt kön, en i taget i ungefär tre minuter. På ett litet formulär ringar du in ”ja” eller ”nej” för var och en, och inom 24 timmar får du besked om eventuella matchningar. Av anmälningsavgiftens 20 dollar går 19 till organisationen Developing Communities, och deras biståndsarbete i Nicaragua.

Ditt fotavtryck, på bild

"Imagine that you could see, piled up in front of you, all the things that you will ever use and produce in your lifetime."

Den brittiska tv-kanalen Channel 4 bestämde sig för att göra en dokumentär som visar just det, räknat på en genomsnittlig brittisk medborgare (mer om filmen, och en "human footprint calculator", här). Dokumentären är en dryg timme lång (se nedan), och liksom GroovyGreen funderade jag över hur mycket skräp själva filmen åstadkom, men den lyckas verkligen åskådliggöra "människans fotavtryck" i den rika delen av världen. Och då ska man komma ihåg att det som syns på filmen är en människas fotavtryck.

(via GroovyGreen, som hittat den hos Celsias)

Att be Coca-Cola om hjälp med att rädda barns liv

Ett nytt tips från Tracey. Simon Berry, som basar för det brittiska landsbygdsnätverket ruralnet uk, har en idé. Han har funderat över Coca-Colas otroligt effektiva distributionskanaler i fattiga länder. I områden där barn dör av undernäring, och inte ens nås av livräddande socker-saltlösning, kan man ge sig den på att det finns försäljningsställen för Coca-Cola. Så Simon fick den här idén: "That Coca Cola use their distribution channels (which are amazing in developing countries) to distribute rehydration salts. Maybe by dedicating one compartment in every 10 crates as 'the life saving' compartment?"

Förutom att vara ett sätt att utnyttja Coca-Colas distributionsnätverk, menar Simon Berry att det kan ha en utbildande effekt: "Many parents, and I'd guess it would be the large majority, in remote areas of the World will not know what rehydration salts are or what they do. But most (again the large majority) will know what Coca Cola is. When these salts start arriving in Coca Cola crates it will prompt questions and observations: 'This isn't Coke!'; 'What's this?'. Initially the retailers may not know either and they will ask the distributors who will have been trained."

Han ringde Coca-Cola, men har hittills bara fått lite ljumma svar, om än inte ett nej. Så råkade han höra sångerskan Annie Lennox, i radion, säga ungefär samma sak (så han tänker kontakta henne också): "We can distribute Coca Cola all around the World but we can't seem to get medication to save a child from something a simple as diarrhoea and I think that that is wrong. You know, you have a choice you either get involved with an issue or you walk away from it. I think it's a human rights issue and I feel very passionately about human rights."

Nu har Simon Berry startat en Facebook-grupp i frågan, och enligt Tracey har Coca-Cola sagt att de är beredda att diskutera om han får ihop 5000 medlemmar. När jag gick med igår kväll var det 91. Nu på morgonen är 140 med. Hoppa gärna med, och tipsa vidare, du också.

P.S. On a lighter note: när jag läser om Simon Berry ser jag att hans favoritsajt är den här roliga, från Sveriges Television, med sjungande (klicka på dem) hästar.

(Bilden tagen av Mike Powell, med Creative Commons Attribution-ShareAlike-licens.)

Strandstädning 20 september!

Celsias, som hjälpte oss att hitta fredagens vackra film, berättar också om Ocean Conservatorys årliga strandskräpplockning. Det är en internationell aktion, som handlar om mer än att bara göra det snyggt för stunden. Organisationen vill rikta uppmärksamhet mot ett problem som är större än vi kanske anar. T ex dödas varje år fler än en miljon sjöfåglar efter att ha svalt eller fastnat i skräpet. Organisationen föddes sedan en kvinna i Texas reagerade över mängden skräp på stranden där hon gick. Hon organiserade en städning, och under två timmar plockade 2800 Texas-bor ihop 124 ton skräp. Sedan dess har städdagen spridits till 127 länder (Norge och Danmark är med. Varför inte Sverige?) och engagerat miljontals frivilliga. Och dessa frivilliga inte bara städar, de för också statistik. Här finns hela rapporten från 2007 (pdf). 2,3 miljoner fimpar och 587 827 påsar plockades upp. Filmen nedan är hämtad från den karibiska ön Statia. 2008 års städdag blir den 20 september!

Fredagsfilmen: En fin film om platsen där vi bor

(via Celsias)

Två stenar ser förvånat på oss

Jag har inte hunnit med att kolla GroovyGreen på ett tag, så jag rullar baklänges genom det som samlats i rss-läsaren och hittar den inte särskilt praktiska bh:n med inbyggd solpanel. Och nyheten om att UPS fortsätter sina gröna satsningar. Vi har tidigare sett hur de försöker låta bli att svänga vänster. Nu utökar de också sin flotta med 200 elhybridbilar och 300 naturgasbilar. GroovyGreen har också hittat världens största trädkoja, 557 kvadratmeter stor med plats för 120 personer i restaurangen, söder om Edinburgh. Men mitt största fynd bland inläggen är den lilla tyska filmen om två stenbumlingar som sitter på en klippa och ser mänskligheten komma (och, tyvärr, gå). Här är den.

ChinaDialogue är en blogg/nyhetssajt om aktuella miljöfrågor i Kina. Den är helt tvåspråkig (kinesiska och engelska) och skribenter och redaktörer sitter både i Beijing, London och San Fransisco. ChinaDialogue är oberoende och non-profit, men har stöd från bl a det brittiska miljödepartementet. Global Voices intervjuade nyligen chefredaktören, Isabel Hilton, om hur det går för de gröna frågorna i Kina, och om olympiadens betydelse. Och missa inte Jianqiang Lius berättelse om när han reste ut på landsbygden för att besöka sin 76-åriga mamma, och överraskades av hennes insatta och kloka resonemang om klimatfrågan.

Ungefär samtidigt som jag förflyttat mig till framtiden i den lilla spårtaxifilmen hos Ljungberg, upptäcker jag också (hos Ecotality Life) arkitekten Eugene Tsuis enorma Ultima Tower. Han ritade det redan 1991: 3 km högt, och 1,8 km brett vid marken, format som en uppochnervänd strut. Här skulle en miljon människor kunna bo. "One must not think in terms of floors", skriver han på sin hemsida, "but, instead, imagine entire landscaped neighborhood districts with "skies" that are 30 to 50 meters high. Lakes, streams, rivers, hills and ravines comprise the soil landscape on which residential, office, commercial, retail and entertainment buildings can be built. The concept can be thought of as what would happen if nature grew upwards with multi-soil levels". Läs mer här om tornet, och om hur formen är lånad av afrikanska termiter.

Varför bygga så stort? Tsui svarar att det är för att värna naturen: "To prevent the uncontrolled blight of the natural landscape by rapacious developers and industry. At current rates the surface of the planet will be nearly totally covered with residential, commercial and apartment dwellings within the coming century."

Samma tanke har ju väckts på fler ställen. I det snabbt växande London, t ex. Men där skulle man "bara" bygga hälften så högt: "Each would house 100,000 people in total, but beyond mere accommodation, each tower would function as an entire town unit, with its own schools, hospitals, parks and gardens, sports facilities, business areas, political representatives and community spaces." Men på sajten Gizmag är man ändå lite kritisk: "imagine the number of elevators it would need, and the practicalities of moving produce, furniture and other equipment between the floors, let alone the safety implications of open areas at such heights and with such wind exposure".

Nå, tillbaka till Tsui, som är en spännande arkitekt. Inte bara för att samtidigt är både idrottare och musiker. Utan för att han så medvetet lär av naturen. Se t ex  huset han byggt efter att ha studerat trögkryparen, en av de tåligaste organismerna på jorden. Här nedanför kan du se tre avsnitt ur en intressant intervju med Eugene Tsui.

Del ett, om varför pyramiderna kanske inte är så mycket att hurra för.

Del två, om hur tokigt det är av oss att bygga fyrkantigt.

Del tre, om hur vi skulle kunna bygga.

I USA är nästan tre miljoner tjejer scouter. En av organisationens mest kända symboler, sedan många år, är kakorna de säljer: "girl scout cookies". Men i Ann Arbor har två tolvåriga tjejer, Madison Vorva och Rhiannon Tomtishen, i år bestämt sig för att inte sälja kakorna. I ett forskningsprojekt lärde de sig att orangutangerna i Indonesien är i fara eftersom man hugger ner deras regnskog för att göra palmolja (något Markattans djungel förresten skrivit om här och här). När de upptäckte att scoutkakorna innehöll palmolja valde de att börja sälja tidningar istället, och satte igång en egen kampanj till stöd för orangutangerna. (via Wannabe Hippy)

Chen Xingtong, i Chongqing i sydvästra Kina, är elva år - ett år yngre än Madison och Rhiannon på andra sidan jordklotet. I höstas, när han lekte intill Jialingfloden med sina föräldrar, upptäckte han hur sopor flöt omkring i vattnet. Det gillade han inte. Under det senaste halvåret har han därför undersökt floden, försökt spåra var soporna kommer ifrån, och skrivit en rapport om föroreningen i floden och vad man skulle kunna göra åt den. De lokala myndigheterna har uppmärksammat rapporten och är nu på väg att vidta åtgärder för att göra floden renare. (via Global Voices)

P.S. Apropå ungas engagemang för miljön, så träffas 150 unga ledare från 25 länder i Örebro kommande helg för att diskutera hållbar utveckling. (Tack för tipset, Sara!)

är jag på i ett par dagar. Vi får se hur det blir med bloggandet.

Så det blev Boris till slut. Alla talar nu, med rätta, om Kens storhet, men den här gången räckte det inte. Vad händer nu då? Att det inte blir någon extra stadsjeepsavgift står klart, men annars då? Som Ljungberg skriver blir det intressant att följa framöver.

Jag letade förstås Londonfilmer i fredags, och hittade en som fascinerade mig. Den har inte någon direkt miljökoppling, så där gör jag ett litet undantag, men följ den stora lilla flickan på hennes promenad genom London. Se hur hon rör sig, hur hon tittar på barnet hon gungar på sin arm, hör den vackra musiken.

Det blev just torsdag och första maj. Idag väljer Londons invånare sin borgmästare. Det lär vara otroligt jämnt mellan nuvarande Ken Livingstone (som jag skrivit om t ex här och här) och utmanaren Boris Johnson. Johnson verkar vara en lättsam och lustig kille, men vad händer med - t ex - Londons tuffa miljöpolitik om Livingstone förlorar? Här nedanför ser du dem i en varsin liten filmsnutt om miljön. Boris Johnson betonar att allt inte bara handlar om koldioxid och vetenskap, det är viktigt hur vi sköter våra parker också. Ken Livingstone försvarar beslutet att rejält höja avgifterna för stadsjeepar, och säger: "You don´t have to reduce your quality of life. But you have to change the way you live."

Dot Earth visade den här filmen för ett par veckor sedan, med rubriken "Breath of  a Nation". Den kommer från det s k Vulcan-projektet, som leds av Purdue-universitetet i Indianapolis, och handlar om att mäta och synliggöra koldioxidutsläpp på ett nytt och mera precist sätt. Fascinerande. Dot Earth berättar att universitetet också är aktivt med det s k Hestia-projektet, som ska göra samma sak i global skala.

Och för att ta det ett steg längre – tänk om koldioxiden var synlig på riktigt. Nog skulle det få oss att snabbare åstadkomma minskade utsläpp? Om det handlade de här filmerna, som jag visade i fjol (repris nedan).

Läs ChinaDialogue

ChinaDialogue är en blogg/nyhetssajt om aktuella miljöfrågor i Kina. Den är helt tvåspråkig (kinesiska och engelska) och skribenter och redaktörer sitter både i Beijing, London och San Fransisco. ChinaDialogue är oberoende och non-profit, men har stöd från bl a det brittiska miljödepartementet. Global Voices intervjuade nyligen chefredaktören, Isabel Hilton, om hur det går för de gröna frågorna i Kina, och om olympiadens betydelse. Och missa inte Jianqiang Lius berättelse om när han reste ut på landsbygden för att besöka sin 76-åriga mamma, och överraskades av hennes insatta och kloka resonemang om klimatfrågan.

Att lära av naturen: en arkitektur fylld av färg och oregelbundenheter, intelligens, funktionalitet och fantasi

Ungefär samtidigt som jag förflyttat mig till framtiden i den lilla spårtaxifilmen hos Ljungberg, upptäcker jag också (hos Ecotality Life) arkitekten Eugene Tsuis enorma Ultima Tower. Han ritade det redan 1991: 3 km högt, och 1,8 km brett vid marken, format som en uppochnervänd strut. Här skulle en miljon människor kunna bo. "One must not think in terms of floors", skriver han på sin hemsida, "but, instead, imagine entire landscaped neighborhood districts with "skies" that are 30 to 50 meters high. Lakes, streams, rivers, hills and ravines comprise the soil landscape on which residential, office, commercial, retail and entertainment buildings can be built. The concept can be thought of as what would happen if nature grew upwards with multi-soil levels". Läs mer här om tornet, och om hur formen är lånad av afrikanska termiter.

Varför bygga så stort? Tsui svarar att det är för att värna naturen: "To prevent the uncontrolled blight of the natural landscape by rapacious developers and industry. At current rates the surface of the planet will be nearly totally covered with residential, commercial and apartment dwellings within the coming century."

Samma tanke har ju väckts på fler ställen. I det snabbt växande London, t ex. Men där skulle man "bara" bygga hälften så högt: "Each would house 100,000 people in total, but beyond mere accommodation, each tower would function as an entire town unit, with its own schools, hospitals, parks and gardens, sports facilities, business areas, political representatives and community spaces." Men på sajten Gizmag är man ändå lite kritisk: "imagine the number of elevators it would need, and the practicalities of moving produce, furniture and other equipment between the floors, let alone the safety implications of open areas at such heights and with such wind exposure".

Nå, tillbaka till Tsui, som är en spännande arkitekt. Inte bara för att samtidigt är både idrottare och musiker. Utan för att han så medvetet lär av naturen. Se t ex  huset han byggt efter att ha studerat trögkryparen, en av de tåligaste organismerna på jorden. Här nedanför kan du se tre avsnitt ur en intressant intervju med Eugene Tsui.

Del ett, om varför pyramiderna kanske inte är så mycket att hurra för.

Del två, om hur tokigt det är av oss att bygga fyrkantigt.

Del tre, om hur vi skulle kunna bygga.

Madison, Rhiannon och Chen

I USA är nästan tre miljoner tjejer scouter. En av organisationens mest kända symboler, sedan många år, är kakorna de säljer: "girl scout cookies". Men i Ann Arbor har två tolvåriga tjejer, Madison Vorva och Rhiannon Tomtishen, i år bestämt sig för att inte sälja kakorna. I ett forskningsprojekt lärde de sig att orangutangerna i Indonesien är i fara eftersom man hugger ner deras regnskog för att göra palmolja (något Markattans djungel förresten skrivit om här och här). När de upptäckte att scoutkakorna innehöll palmolja valde de att börja sälja tidningar istället, och satte igång en egen kampanj till stöd för orangutangerna. (via Wannabe Hippy)

Chen Xingtong, i Chongqing i sydvästra Kina, är elva år - ett år yngre än Madison och Rhiannon på andra sidan jordklotet. I höstas, när han lekte intill Jialingfloden med sina föräldrar, upptäckte han hur sopor flöt omkring i vattnet. Det gillade han inte. Under det senaste halvåret har han därför undersökt floden, försökt spåra var soporna kommer ifrån, och skrivit en rapport om föroreningen i floden och vad man skulle kunna göra åt den. De lokala myndigheterna har uppmärksammat rapporten och är nu på väg att vidta åtgärder för att göra floden renare. (via Global Voices)

P.S. Apropå ungas engagemang för miljön, så träffas 150 unga ledare från 25 länder i Örebro kommande helg för att diskutera hållbar utveckling. (Tack för tipset, Sara!)

Resande fot

är jag på i ett par dagar. Vi får se hur det blir med bloggandet.

Fredagsfilmen på en måndag, med en stor liten flicka

Så det blev Boris till slut. Alla talar nu, med rätta, om Kens storhet, men den här gången räckte det inte. Vad händer nu då? Att det inte blir någon extra stadsjeepsavgift står klart, men annars då? Som Ljungberg skriver blir det intressant att följa framöver.

Jag letade förstås Londonfilmer i fredags, och hittade en som fascinerade mig. Den har inte någon direkt miljökoppling, så där gör jag ett litet undantag, men följ den stora lilla flickan på hennes promenad genom London. Se hur hon rör sig, hur hon tittar på barnet hon gungar på sin arm, hör den vackra musiken.

Valdag i London

Det blev just torsdag och första maj. Idag väljer Londons invånare sin borgmästare. Det lär vara otroligt jämnt mellan nuvarande Ken Livingstone (som jag skrivit om t ex här och här) och utmanaren Boris Johnson. Johnson verkar vara en lättsam och lustig kille, men vad händer med - t ex - Londons tuffa miljöpolitik om Livingstone förlorar? Här nedanför ser du dem i en varsin liten filmsnutt om miljön. Boris Johnson betonar att allt inte bara handlar om koldioxid och vetenskap, det är viktigt hur vi sköter våra parker också. Ken Livingstone försvarar beslutet att rejält höja avgifterna för stadsjeepar, och säger: "You don´t have to reduce your quality of life. But you have to change the way you live."

Ser du koldioxiden?

Dot Earth visade den här filmen för ett par veckor sedan, med rubriken "Breath of  a Nation". Den kommer från det s k Vulcan-projektet, som leds av Purdue-universitetet i Indianapolis, och handlar om att mäta och synliggöra koldioxidutsläpp på ett nytt och mera precist sätt. Fascinerande. Dot Earth berättar att universitetet också är aktivt med det s k Hestia-projektet, som ska göra samma sak i global skala.

Och för att ta det ett steg längre – tänk om koldioxiden var synlig på riktigt. Nog skulle det få oss att snabbare åstadkomma minskade utsläpp? Om det handlade de här filmerna, som jag visade i fjol (repris nedan).