MiljöBloggAktuellt

Grön bloggtopplista

Kära vänner, idag har jag haft en grannlaga uppgift: att tio-i-topp-ranka den svenska delen av den gröna bloggosfären. För ett drygt år sedan, när den här bloggen startade, hade det varit lättare. Men idag finns det så många bra bloggar att välja bland, och de blir hela tiden fler. Egentligen går det ju inte att "tävla i musik", och bloggarna är olika i både upplägg och fokus, och dessutom föränderliga. Listan är därför väldigt personlig, och gäller just nu. Här finns den i alla fall, hos Nya MiljöAktuellt. Till alla som inte står med bland de tio: jag gillar er ändå.

Vad gäller den här bloggen så har den, som ni märker, fortsatt sin promenad. Om en (förhoppningsvis) inte allt för lång tid planerar jag också några förbättringar......

P.S. I december ifjol noterade jag att antalet bloggar som själva har med miljö som nyckelord var hos Technorati uppe i 2119, och hos Bloggportalen 103. En snabbkoll idag visar att antalet hos Technorati stigit till 5463, och hos Bloggportalen till 319.

Trädhus

GroovyGreen berättar att några unga studentkompisar i byn Brandon Parva i England byggt ett imponerande trädhus. Med återvunnet material och på egen mark byggde de huset tillsammans högt upp i trädet (se bilderna). Därefter bestämde de sig för att ansöka om bygglov, men då fick de nej, och nu har South Norfolk District Council beslutat att det måste bort. Tydligen har det kommit in klagomål på att det skulle förfula området. Killarna har överklagat och söker nu stöd på en nystartad hemsida.

En som förmodligen får behålla sitt trädhus är däremot skådespelaren Val Kilmer. Ecorazzi berättar att också han låtit bygga det av återvunnen trä och metall, på en bergsida med stöd av fem ekträd. Till jobbet anlitade han "trädhushantverkaren" Roderick Romero från New York, som också byggt trädhus åt bland annat Sting. USA Today hade en artikel om det ifjol sommar, och visade bilder.

Fredagsfilmen: Mina damer och herrar, tillåt mig presentera......Snowball!

Nu blir det dans. Jag har tidigare hänvisat till Gary, som skriver ödmjuka och insiktsfulla inlägg i bloggen Animal Writings. Nu leder han oss till en liten organisation – Bird Lovers Only (deras blogg är här) – i nordvästra Indiana, som hjälper fåglar som övergivits eller farit illa. Hos dem bor det nämligen en gultofskakadua som heter Snowball, och gosse, kan han sjunga och dansa. I filmsnutten nedan är det Backstreet Boys som gäller. Gary skriver klokt att han är försiktig med länkande till "pet videos", och ogillar när man försöker få djur att göra saker för att underhålla människor, men i det här fallet är det ingen tvekan. Snowball dansar med inlevelse, och han dansar bra. På slutet bugar han, så då går det bra att applådera. Trevlig helg!

Hopp, inte förtvivlan

Den här veckan har det skrivits två inlägg om skillnaden mellan att prata om klimatfrågan på ett sätt som skrämmer till uppgivenhet och rädsla, och att prata om klimatfrågan på ett sätt som väcker hopp och entusiasm.

I det ena skriver David Roberts, hos Gristmill, om James Lovelock. Den nu 88-årige vetenskapsmannen porträtteras i det senaste numret av Rolling Stone, där han på nytt redovisar sin övertygelse om att klimatkatastrofen kommer att bli allvarligare än de flesta anar. Efter torka, hungerkatastrofer, och förmodligen krig mellan Ryssland och Kina, förutspår han att jordens befolkning år 2100 har minskat från dagens 6,6 miljarder till 500 miljoner. Bland hans rekommendationer finns därför: för det första, satsningar på kärnkraft, för det andra, storskaliga lösningar som t ex skuggande skärmar i rymden, och för det tredje, syntetiskt framställd mat. Roberts beskriver honom som "[the] foremost representative of the OMFG we're all totally f*cked!!1! school of green thinking", och menar att även om Lovelocks förslag kan verka radikala, så är de egentligen bara gammaldags, en rest av industrisamhällets sätt att tänka. "One can perfectly easily envision governments embracing these solutions, diverting huge amounts of taxpayer money to enormous, politically connected industries, engaging in fraud-ridden boondoggles while increasing and cementing control over their populations. Fear begets violence. Violence begets authoritarianism. That Lovelock is trying to "save humanity" doesn't change the dynamic." Alternativet, skriver Roberts, är att lära av naturen. Han listar en rad sådana principer och avslutar: "Imagine a post-industrial future for humanity, based on these principles. Compare it to Lovelock's desperate council. Pick which one you prefer, and fight for it. Don't be bullied into panicked, desperate measures by tales of impending doom -- there's already been enough of that in this young century."

I det andra inlägget, hos Climate Progress, skriver Bill Becker om hur vi talar med barn om klimatfrågan. Han jämför med sin egen barndomstid, i skuggan av atombomben. Hans familj bodde utanför Chicago, och han skriver: "All day long, jets flew overhead on their way to O’Hare International Airport, sometimes so high that they were just a silver spot gleaming in the sun as they moved across the sky. When I saw one, I stopped what I was doing and waited several minutes to see if a mushroom cloud appeared to the east over Chicago. Once I saw the mushroom, I knew from school, our neighborhood would be flattened a few seconds later." En Washington Post-artikel, som Becker citerar, pekar också på den tiden: "For many children and young adults, global warming is the atomic bomb of today. Fears of an environmental crisis are defining their generation in ways that the Depression, World War II, Vietnam and the Cold War's lingering "War Games" etched souls in the 20th century." Det är avgörande, menar Becker, att vi talar med barn (och med varandra) om klimatfrågan på ett sätt som mobiliserar till handling, och inte tvärtom. Han citerar författaren Susan Joy Hassol: "We need to stop being Chicken Little and start being The Little Engine That Could." Becker själv avslutar så här: "Next time you’re talking to a child about climate change, tell him or her we’re building a world where the air is cleaner; people are healthier; there are no more oil wars; we have forests in our cities; our buildings are more beautiful; we have lots of ways to move around; we’re free from energy crises; and people and ecosystems have learned to live together. We all know the nightmare. Now we need a Dream."

P.S. Det känns kul med inlägget hos It´s Getting Hot In Here: Watch Out for the Echo-Boom: Why Politicians Had Better Start Paying Attention to the Millennial Generation. Ett citat: "... this young generation is remarkably engaged, overwhelmingly progressive and pro-environment, and has largely rejected the "government-is-the-problem" conservative mentality that still dominates the general population."

(Bilden tagen av code poet, med Creative Commons Attribution-ShareAlike-licens.)

Om cykling, och ett mysterium i Beijing

Vi hänger kvar hos Ecoprofile en stund, för att berätta att de också har haft några intressanta cykelinlägg på sistone. Moderator Johan (som söker ett bättre ord för gångtrafikant: fotgängare, Johan) berättade under förmiddagen om en till synes revolutionerande cykelväxel (kanske något för Trondheim-borna), och vi har kunnat läsa långa intressanta inlägg om cykling i Berlin och London.

Ett annat långt cykelinlägg hittar vi hos Treehugger, om Beijing. Alla har väl hört Katie Melua sjunga om "nine million bicycles in Beijing", men cyklingen har de senaste åren varit på tillbakagång, i takt med en ökande biltrafik (1000 nya bilar om dagen). För att få tillbaka Beijingborna på cykeln satsar man nu, liksom i många andra städer, också på lånecyklar. Enligt tidningen Christian Science Monitor finns det än så länge endast 500 lånecyklar, främst utplacerade vid tunnelbanestationer, men målet är att de efter nästa år ska vara 50 000.

Jag påminns om en fråga jag gått och burit på: varför finns det inga lampor på cyklarna i Beijing? Är de förbjudna (har för mig att jag har hört det)? Varför? Jag googlar, men hittar ingen förklaring. Däremot hittar jag ett inlägg, från i augusti, av asienresenären Per Sundberg. Han är också undrande: "Smågatorna är så mörka att man omöjligt kan se den som cyklar in i en. Inte en enda cykel i Kina har lyse. Om man skulle komma på den galna idén att öppna en affär som sålde cykellyktor, vad skulle folk göra då? Om man skulle vara den första som har lyse på cykeln? Skulle det starta en revolution? Man kan ju göra gröna lyktor,blinkande ljus. Rosa Hello Kitty lyktor.. Varför har inga cyklar lyse?" Hallå där ute! Vem kan svara?

Stad, land och förort

Mitt i en kommentarstråd hos Ecoprofile, häromdagen, inleddes en diskussion om stad och land. Vad är grönast, att bo på landsbygden eller att bo nära varandra i större städer? Som Mikael Johansson påpekar är det ett ämne man "skulle kunna skriva en tjock bok om". Å ena sidan är det svårt att i storstaden bli självförsörjande på mat och annat, så det måste transporteras in utifrån. Å andra sidan kräver, som Mikael skriver, "[e]tt utspritt leverne [ ...] en mycket mycket större infrastruktur av vägar och ett mycket mycket större antal fordon som genererar korsvisa transporter i det oändliga". Storstaden är inte fel, menar han. "Den behöver bara klimatanpassas." Diskussionen har fortsatt här. Gå dit och delta, vetja.

En liknande diskussion pågår hos Gristmill, om stad contra förort, föranledd av en artikel i Washington Post: "Hot world? Blame cities.". I artikeln argumenterar Joel Kotkin och Ali Modarres för den smarta förorten, med bra kollektivtrafik, cykelbanor och naturligare sätt att skapa svalka. De pekar på flera studier om problemet med att täta städer blir "heat islands", vilket både påverkar klimatet negativt och ställer högre krav på luftkonditionering etc. Hos Gristmill skriver Ryan Avent att artikelförfattarna har fel på praktiskt taget varenda punkt. Till att börja med så nämner de inte att värmeeffekten i städerna är av godo på vinterhalvåret. Stadsbor, skriver Avent, använder generellt mindre energi än förortsbor. "The intuition behind this isn't terribly difficult to grasp; urban homes tend to be smaller than suburban homes, with less surface area exposed to the air, improving the efficiency of heating and cooling. Large, shared boilers and condensers are also likely to prove more efficient than small ones scattered across many detached homes." Och störst, skriver Avent, är skillnaden när det handlar om transporter. I staden är det lättare än i förorten att avstå från bilen.

(Bilden tagen i Melbourne, av mugley, med Creative Commons Attribution-ShareAlike-licens.)

Inte lika skönt i skuggan

Lite mer om solen. Mark, som driver butiken 3r Living i New York, och bloggen 3r Blogging, är riktigt nöjd med sin solenergi-ryggsäck. Med den laddar han både sin mobiltelefon och sin iPod. Jag ser att den går att köpa i Sverige också, men den får nog gå ner lite i pris (kostar 2190 kr) innan jag köper en. I samma inlägg rekommenderar Mark bloggen Solar Power Rocks!. Jag lägger in den i listan, och noterar att det senaste inlägget handlar om en soldriven sexleksak, något som saknades när Treehugger skrev sin Stora guide till grönare sex. Fem timmar i solen ger 2,5 timmars vibrering.

Fredagsfilmen: Människan

Den här veckans fredagsfilm (via GroovyGreen) frågar: varför är vi här?

Björnen på bron: stor bildserie

Man ska vara rädd om små djur. Som mannen, i dikten, som bar tillbaka myran till den plats den kom ifrån. Men också om stora. Det här inträffade för ungefär en månad sedan (Sierra tipsade om det, efter att ha sett det hos Telstar Logistics). En björn svävade i livsfara på en trettio meter hög vägbro, vid ett bergspass i amerikanska Nevada, men räddades helskinnad av ett dussintal frivilliga människor. Via mail fick jag kontakt med Dan Olsen, en av räddningsarbetarna, som fotograferade hela förloppet. Han har skickat mig sina elva bästa bilder, som du kan se här nedanför (klicka på dem för att förstora).

Björnen hade vandrat ut på den trettio meter höga Rainbow Bridge, i nordöstra Kalifornien, när det plötsligt kom bilar från båda hållen. Av rädsla hoppade den över broräcket, men lyckades mirakulöst rädda sig in mellan betongbalkarna under brons högsta punkt. Lokaltidningen Nevada Appeal berättar att björnen höll sig kvar där till dess att räddningsarbetare nästa dag, med hjälp av bergsklättrare, lyckades spänna ett stort skyddsnät under bron. Björnen sövdes med en bedövningspil, innan den professionella trädklättraren Mike Turner virade sig ner med säkerhetslina och till slut lyckades knuffa ner björnen i nätet. Operationen var riskabel, eftersom det fanns risk att björnen skulle kunna hamna för nära nätkanten, men det hundratal människor som hade samlats jublade och applåderade när björnen landade säkert i "påsen". Därefter sänktes den ner till en plats i skuggan, avsides från alla människor, där den yrvaken kunde vandra iväg i säkerhet.

 

 

Alla bilder: credit Dan Olsen, Town of Truckee Animal Control. 

Solen

Solen har tittat fram flera gånger de senaste dagarna. Först visade Good en illustration med lite solfakta, som t ex att solen under en enda sekund producerar tillräckligt mycket energi för att täcka hela jordens nuvarande behov i 500 000 år, att den mängd solenergi som når jorden motsvarar 4 triljoner 100 wattslampor i sekunden, att den mängd solenergi som träffar 1,6 kvm jordyta under ett år motsvarar 4 miljoner oljetunnor, och att solenergin i t ex USA ändå fortfarande bara står för 1% av energiproduktionen. Sedan berättade AccuWeather-bloggen om de lite hisnande planerna på "rymdbaserad solenergi". "Huge satellites would be built in Earth orbit to gather sunlight and convert it to electricity and beam the energy to earth using microwaves." Låter lite läskigt, och lär inte vara billigt. I en artikel hos Space News säger John Mankins, tidigare vid NASA: "These things are not going to be small or cheap. It's not like buying a jetliner. It's going to be like buying the Hoover Dam." Och, slutligen, tipsar GroovyGreen om en lång artikel i senaste Fortune Magazine vars budskap är att framtiden ser ljus ut (!) för solenergi: "While the solar industry as a whole remains small - less than 1% of the electricity in the U.S. - it's exploding."

(Bilden tagen av Trey Matula, med Creative Commons Attribution-licens.)