MiljöBloggAktuellt

Fredagsfilmen: Om myror och människor

I det nummer av LO-tidningen som kom denna morgon, skriver Jonna Bornemark vackert om myror. Hon refererar också en åtta hundra år gammal persisk dikt om en man som "bär på en vetesäck och får plötsligt syn på en myra i säden. Han inser att han bär myran bort från sin hemmiljö och blir på natten sömnlös av insikten. Dagen efter bär han tillbaka myran till den plats den kom ifrån. Sensmoralen är uppenbar och uttalad, att respektera det minsta liv liksom vi önskar bli respekterade av den som är större än oss."

Jag nämner det här som introduktion till veckans fredagsfilm, där det är myrorna som har betraktat oss människor. "I am here to give an ants perspective on how human beings have forgotten their place in the order of things", säger myra 220. Hans tal handlar om "ljusföroreningar", och från sin tegelsten till talarstol säger han: "Before electricity, every night served as a reminder that space is vast and beyond human comprehension. And every night, all of us here on earth could see for ourselves that we are all very very small, huddled close together on this miniscule fleck of a rock, floating in infinite space."

(via GroovyGreen)

Thomas Friedman

Jag skrev i våras om Thomas Friedman, New York Times-kolumnisten. I sitt engagemang för frihandel och globalisering har han under det senaste året lyft in miljöfrågorna som de viktigaste. "Green, my fellow americans, is the new red, white and blue." (Se om filmen.) Under en tid har hans kolumner varit gömda bakom NYTs paywall, men som bekant revs den förra veckan, så nu finns hans kolumner öppna, nya varje onsdag och söndag. Vi kollar de tre senaste.

Förra onsdagen skrev han om "Doha och Dalian". Han har nyligen återbesökt städerna, Doha i Qatar och Dalian i Kina. Han slogs av hur snabbt de vuxit. "In Doha, since I was last there, a skyline that looks like a mini-Manhattan has sprouted from the desert." "Dalian, with six million people, already had a mini-Manhattan when I was last here. It seems to have grown two more since..." Friedman skriver att han är en klimatskeptiker, inte om klimathotet, men om huruvida vi kommer att kunna möta det i tid. Och det som får honom att tveka är bl a Doha och Dalian. Jag anklagar dem inte, skriver Friedman. "... after all, they’re just following the high-energy growth model pioneered by America", men tillägger: "Our planet cannot tolerate so many 'Americans,' unless we take the lead and change what it means to be an American in energy terms." Den här skrevs samma dag som NYT släppte kolumnerna fria, och Climate Progress kommenterade den med "Tom Friedman is back – and he´s pessimistic".

I söndags handlade kolumnen om Kina, och hur landet nu strävar efter att nå både ökad tillväxt och en mer ekologiskt hållbar tillväxt. Friedman hoppas förstås att Kina lyckas, men tror inte att det är möjligt utan att också lägga till ett tredje mål: ett mer demokratiskt samhälle.

Den senaste kolumnen, igår, bar titeln "Lead, Follow or Move Aside". I den skriver han om den senaste tidens förändring, i grön riktning, inom Wal-Mart-koncernen. Och med det som exempel beskriver han både Kinas och USAs läge, och menar att Kina inte kommer att ta USA på allvar i miljöfrågor förrän USA själva vidtar tillräckliga åtgärder. "Leadership is about 'follow me' not 'after you'. Getting our national climate regulations in order is necessary, but it will not be sufficient to move China. We have to show them what Wal-Mart is showing its competitors — that green is not just right for the world, it is better, more profitable, more healthy, more innovative, more efficient, more successful. If Wal-Mart can lead, and California can lead, why can’t America?" Hos Gristmill, som har döpt Fridman till "mustaschen", gillade man den kolumnen: "Mustache speak; you listen".

(Bilden tagen av Charles Haynes, med Creative Commons Attribution-ShareAlike-licens.)

Naket och vegetariskt

Djurrättsorganisationen Humane Society of the United States (minns sköldpaddorna) har kört en annonskampanj i sommar med affischer visande en bilnyckel och en gaffel, och frågan: "Which one of these contributes more to global warming?" Under står svaret, "It’s not the one that starts a car", och en hänvisning till den FAO-rapport i ämnet som kom i höstas. PETA, en annan stor djurrättsorganisation, har kört liknande kampanjer, och i en New York Times-artikel om dessa sa Matt A Prescott från PETA: "You just cannot be a meat-eating environmentalist". Det retade upp miljöaktivisten Alex Roth, som i ett irriterat gästinlägg hos Gristmill påpekade att det minsann finns lokalproducerat kött också, och att kommentarer som Prescotts bara skrämmer bort folk från miljörörelsen. Bruce Friedrich, PETAs vice president, gavs också han plats för ett gästinlägg hos Gristmill och svarade: "...even leaving aside all the animal welfare issues -- a vegan diet is the only reasonable diet for people in the developed world who care about the environment or global poverty". Därefter gick han igenom fakta om djurproduktionens miljöpåverkan. Och före det skrev Gristmills egen David Roberts ett inlägg där han tyckte att Prescott-citatet visserligen var korkat, för "What makes an environmentalist?......I don't know, or much care", men att "...yes, you should eat less meat; ideally you should eat none". Avslutningsvis: PETA har gått vidare med nya kampanjer. De har länge varit kända för sina "naken-kampanjer", där kändisar tar av sig kläderna under slogan "Jag är hellre naken, än bär päls". Nu är det naket för vegetariskt som gäller. I en reklamfilm (se nedan) som förbjudits i Houston, Texas ser vi Alicia Silverstone kliva upp ur poolen och berätta hur det känns att vara vegetarian (hon blev vegan för tio år sedan). Här kan du läsa Alicias egna ord. Och i den här kommentartråden kan du läsa en debatt om det här med kampanjer utan kläder.

En värld utan plastpåsar 2

En annan uppföljning från förra veckan. Då läste vi att den engelska staden Hebden Bridge arbetar för att göra sig plastpåsfria, inspirerade av staden Modbury, som lyckades med det redan i våras. Modbury var först i Europa. Nu skriver The Guardian (via HippyShopper) att "revolutionen" har fortsatt på ett femtiotal platser till. I London har 33 av stadsdelarna föreslagit att hela London ska vara fritt från "throwaway bags" från och med 2009. Öarna Mull, Arran och Guernsey tävlar om att bli världens första plastpåsfria ö. Och i lilla North Berwick, i Skottland, har de 7000 invånarna fått ett brev med frågan om de är med på samma sak. Av hittills 400 inkomna svar är 98% positiva. Artikeln avslutas med "sex enkla steg" att ta för den som vill haka på:

1. Do it yourself, or with a group. Don't rely on councils or supermarkets.

2. Get the trust of the traders. Approach them directly. A handout is not enough.

3. Gauge public support to encourage supermarkets and multiples to take part.

4. Learn about what plastics are doing to the environment.

5. Research every type of alternative bag on the market.

6. Set a date.

Så, vilka blir först i Sverige? Är något ställe redan på väg?

(Bilden tagen (och kassen virkad) av holländska Breibeest, med Creative Commons Attribution-licens.)

Förbjudna tvättlinor 2

Förra veckan läste vi om att miljontals amerikaner bor i bostadsområden där det är förbjudet att hänga tvätten utomhus. Idag berättar EcoStreet att det minsann också gäller många i Storbritannien. Bloggen hade fått ett brev från kvinna som bor i ett sådant bostadsområde. Hon skrev: "As you can imagine, I think the prohibition is completley daft and am very keen to get it overturned. The idea that someone could be taken to court for reducing their carbon footprint in this totally harmless way is just absurd!" Att ändra reglerna är dock inte det lättaste, för det kräver att alla som bor i området, utan undantag, är överens om det. För att hjälpa henne i kampen för att få hänga upp sin tvättlina (du hör hur tokigt det låter) tar EcoStreet fram lite faktauppgifter: "The Environment Agency estimates that £88m is spent on powering tumble dryers alone in the UK every year. And that if every family in the UK hung out one load of laundry per week it would save around 515,000 tonnes of CO2 emissions, that’s the equivalent of taking 100,000 cars off the road for a year. Every use of a tumble dryer generates some 1.5kg of carbon dioxide - enough to fill 150 party balloons. Using a tumble dryer for every wash means that you will be emitting about 500kg of CO2 a year. It would take 13 sapling trees 10 years to absorb all this CO2. And by giving up your tumble dryer, you could also save yourself in excess of £70 a year in energy bills." Nu undrar man, finns det platser också i Sverige där tvättlinor är förbjudna?

(Bilden tagen i Inverness i Skottland av Vicky Brock, med Creative Commons Attribution-ShareAlike-licens.)

Fredagsfilmen: Höst

Du kanske minns att sopfilmen, som vi såg för några veckor sedan, var ett av tävlingsbidragen i den pågående videotävlingen (med gröna 60-sekundersfilmer) hos Friends of the Earth. Nu berättar EcoStreet att alla bidrag är lämnade. Två priser kommer att delas ut. Ett för "Best Green Film", som utses av en jury bestående av regissörer som t ex David Puttnam (Chariots of Fire) och Andrew Macdonald (Trainspotting). Ett för "People´s Choice", och där kan du vara med och rösta t o m kl 13.59 (svensk tid) den 30 september. EcoStreet berättar att Andrew Macdonald redan sagt att han bland annat är förtjust i filmen "Road Trip", och den är kul, men själv röstade jag på "Autumn". Här är den. Trevlig helg!

4,2 miljarder timmar i bilkö

Bilfri dag, nu på lördag, är det ju inte bara i Kina utan på många håll i världen (Även om Stockholm visst inte vill vara med.) GreenLAgirl propagerar för den i Los Angeles, och hänvisar samtidigt till en ny rapport. Den heter The 2007 Urban Mobility Report och publiceras av Texas Transportation Institute (omskriven här, fulltext här). Där kan man hitta fascinerande uppgifter om bilträngseln i USA. Trafikstockningar har blivit ett allt större problem över hela landet, skriver författarna. Totalt sett (och i 2007 års rapport är det 2005 års data som detaljgranskas) tillbringar USAs befolkning 4,2 miljarder timmar i trafikköer, vilket kräver 11 miljarder extra liter bensin. Och Los Angeles toppar ligan. Den som tar bilen i rusningstrafiken där sitter fast i bilköer 72 timmar om året. Vad beror trafikstockningarna på? "Dig", skriver rapportförfattarna, och föreslår en rad olika lösningar. Dit hör samåkning, flexiblare arbetstider, "kritiska korridorer" och att bygga så att fler kan gå till jobbet. Man bör jobba med alla lösningar samtidigt, föreslår rapporten, och hänvisar till en annan studie som räknat på hur samhällsekonomiskt lönsamt det är att åtgärda bilträngselproblemet. Den studien kom fram till att varje satsad krona ger åtta tillbaka.

(Bilden, på LA-trafiken, tagen av Andre Alforque, med Creative Commons Attribution-No Derivative-licens.)

P.S. Mailar Christer Ljungberg och lär mig att det är 28 svenska städer som har bilfri dag (som ju också är en del av European Mobility Week, med temat för året: ”Streets for people”), men att bara fem av dem skrivit under den European Charter som listar vad man ska uppfylla. De som skrivit på är Borlänge, Eskilstuna, Karlstad, Norrköping och Östersund.

Förbjudna tvättlinor

Kommer du ihåg punkt 3 i EcoStreets lista med STORA tips häromdagen: "Gör dig av med torktumlaren". WSJ-bloggen tipsade om en artikel i papperstidningen igår, om hur svårt det rådet kan vara att uppfylla i USA. Där kan det nämligen vara förbjudet att sätta upp en tvättlina! "Nationwide, about 60 million people now live in about 300,000 "association governed" communities, most of which restrict outdoor laundry hanging", skriver WSJ. Artikeln berättar om ett bostadsområde i Oregon, där Susan Taylor hotats med rättsliga åtgärder för att hon hängt ut sina kläder på tork. För tillfället hänger hon dem därför i garaget, med dörren på glänt, men hon överväger att flytta. Och hur korkat och omodernt är det inte att förbjuda tvättlinor, i ett land där (enligt artikeln) torktumlarna står för 6% av hushållens totala elkonsumtion, på tredje plats efter kyl och ljus. Ett inlägg i tidskriften New Scientists miljöblogg (ny på listan till höger) i somras visade att inte ens produktionen och transporten av ett klädesplagg gör av med lika mycket energi som det tvättande och torkande som följer sedan du köpt det. Och torktumlaren drar dubbelt så mycket som tvättmaskinen. Men det finns också motkrafter i USA. Ett sådant är projektet Laundry List, som jobbar med "Right to dry"-kampanjer.

(Bilden, från Wikipedia, är ett vykort som visar en måndagsmorgon i New York 1904.)

Från gårdagens plastpåsar, via barnkalas, till Kina

I somras hade Green Girls Global en gästskribent vid namn Lucy Brindley. Hon skrev ett inlägg om plast. Det handlade bland annat om hur plastavfall drabbar djuren i Nordatlanten, där det mätt per vikt lär finnas sex gånger mer plast än plankton. Hennes inlägg illustrerades med en obehaglig bild på en sköldpadda som fått en plastring runt sig, troligen som liten, och där hela kroppen sedan deformerats när den vuxit upp med ringen kvar runt skalet. (Den som har sett den fina filmen Happy Feet minns också pingvinen med ölringen runt halsen.)

Lucy Brindley driver till vardags ett företag i England som har specialiserat sig på miljövänliga barnkalas. Företaget heter Little Cherry, och säljer kalasdekorationer, partypåsar etc med alla produkter "recycled or recyclable, sustainable, re-usable or biodegradable".

Barnkalas är ju ingen liten grej, nuförtiden. Läs till exempel den här krönikan av Miami Heralds Dave Barry. "Things are tense in our house. Our daughter is about to turn 4, which means we have to hold a birthday party, which means my wife is, at the moment, insane."

Köpstopps Anki berättade i förrgår att hon lyckades få till ett "slottskalas", och ändå hålla sig "inom köpstoppsreglerna". Ett par veckor tidigare bjöd hon på en rad bra länkar med tips för den som ska ha kalas.

Anki nämner också att imorgon sticker hon till Shanghai. Om hon är kvar på lördag kanske hon får vara med om något unikt. Då kommer Kina, för första gången någonsin, att arrangera "No Car Day" över hela landet. "Residents in 108 cities will be urged to take public transport, ride bikes or walk", skriver China Daily (via Yahoo News, via Gristmill).

(Bilden, från staden Tianjin, tagen av David Wilmot, med Creative Commons Attribution-ShareAlike-licens, var den enda jag hittade som illustrerade både plast, kalas och bilfritt i Kina på en och samma gång.)

En värld utan plastpåsar

greenLAgirl skriver om plastpåsar. Det används tydligen 6 miljarder stycken om året bara i Los Angeles County, varav endast 5% återvinns. Los Angeles verkar vilja avvakta med ett förbud mot plastpåsar (till skillnad från San Fransisco), och hoppas istället på frivilliga åtgärder (som t ex att handlare börjar ta mer betalt för påsarna). Om inte påsarna är 35% färre 2010, och 70% färre 2013, föreslås dock att förbud införs.

Samma dag skriver EcoWorrier om den lilla engelska staden Hebden Bridge, där fyra kvinnor har dragit igång en kampanj för att göra staden helt fri från plastpåsar. En efter en får de stadens butiker med sig. De har inspirerats av en annan liten engelsk stad, Modbury, som i våras utropades som Europas första plastpåsfria stad. Modburys 43 handlare tog frivilligt på sig att helt avskaffa plastpåsarna under minst 6 månader. Eldsjälen var Rebecca Hoskins, en ung filmfotograf som påverkades stark av en resa till Stilla Havet. Till tidningen The Guardian sa hon: "I have never cried behind a camera before. I'm not a blubby person. But it broke my heart to see animals entangled in plastic, albatrosses dying in plastic, dolphins trailing plastic and seals with their noses trapped in parcel tape roll. The sea is now like a trash can and the plastic is there for ever. It doesn't go away for hundreds of years. What I witnessed was just so unnecessary. All this damage is simply caused by our throwaway living."

Här kommer fyra olika kampanjfilmer om plastpåsar. Den första gjord av en ung australiensare, de två följande från USA och den sista från Hong Kong.